Déjà Vu (2006)
Nu är du för fånig, Tony
Att den dynamiska duon Tony Scott/Jerry Bruckheimer gillar övervakningsprylar märkte vi redan i "Enemy of the State". Den thrillern var väl kanske lite väl överdriven, men den hade i alla fall Gene Hackman beväpnad med en lowtech chipspåse och jag tyckte faktiskt inte att den var så illa. "Déjà vu" tar igen det med råge, för fånigare än så här kan det nog knappast bli.
"Déjà vu" utspelar sig i New Orleans en kort tid efter att stormen Katrina dragit förbi. Som om inte stormen skulle ställt till det nog spränger någon, helt medvetet, en bilfärja fylld med flottsoldater (eller vad nu den svenska militärtermen för "sailors" kan tänkas vara), deras sambor och barn. Dessutom hittas det brännskadade liket efter en kvinna någon timme före bombdådet. Allting hamnar på ATF-agenten Doug Carlins (Denzel Washington) bord. Det visar sig vara ett sjusärdeles bord dessutom.
Carlin får nämligen hjälp av ett gäng forskare som har uppfunnit en maskin som kan övervaka det förflutna. Med en enorm energiåtgång, som man inte kan låta bli att tycka kunde gjort större nytta i återuppbyggnaden av New Orleans, har de lyckats skapa ett titthål tillbaka i tiden. De kan välja vad de vill titta på inom ett visst geografiskt område, men kan bara se det i "realtid", fast fyra dygn tidigare. På så sätt kan vetenskapen skapa actiontempo vilket är smidigt på film.
När det visar sig att den döda kvinnan har mer att göra med bombdådet än vad man först trodde bestämmer de sig för att koncentrera sina storebrorsfetischer kring henne istället för på färjan. Om det sedan beror på att Paula Patton är bra mycket snyggare än en båt ska jag låta vara osagt. Å andra sidan ska jag visst säga att det är så. Carlin blir nämligen förälskad på avstånd, vilket är problematiskt inte minst genom att kvinnan redan är död. Om det bara fanns ett sätt att åka tillbaka i tiden och rädda henne på. Vad tror ni? Finns det möjligtvis ett sådant sätt i filmen?
Retade ni er på den omöjliga fotomaskinen i "Blade Runner" som tillät Deckard att se saker som gömts bakom andra saker på tvådimensionella foton? I så fall bör ni nog undvika "Déjà vu". Här vrids, åks och snurras det och vänds utochinpå satellitbilderna så att det står härliga till och jag fick mig många glada skratt åt tokerierna. Det var inte filmens avsikt.
Det mest skrattretande av allt är att de tekniska fantasterierna är fullkomligt meningslösa. "Déjà vu" är i grunden en enkel thriller och såväl tidsresetwisten som den onödigt komplicerade kärlekshistorien känns enbart påklistrade för att filmen på något, nästan desperat sätt, ska skilja sig från ett avsnitt av någon av teves alla kriminallabb-serier.
"Déjà vu" var den första större produktion som gjordes i New Orleans efter Katrina och i vissa scener utgör ödelagda gator och sönderslagna hus mycket suggestiva filmkulisser. Man kan alltid i efterhand spekulera om hur en regissörs olika val hade kunnat påverka slutresultatet, men jag tror definitivt att Tony Scott hade fått till en mycket intressantare film om han gjort en traditionell thriller och istället låtit den katastrofdrabbade staden spela en större roll i historien. Den film han faktiskt har gjort känns bara som ett hopkok av "darlings" som ingen har haft hjärta att döda.
© Andreas Hallgren2007-05-07