The Host (2006)
Bitvis lysande om monster
I de tjugo inledande minuterna är ”The Host” det bästa jag sett i monstergenren sedan ”Alien”. Som en motreaktion på alla de filmer där skräckmonstret måste hållas i det fördolda i minst fyrtio minuter för att vara läskigt enligt regelboken, släpper ”The Host” lös i en adrenalinladdad entré utan dess like. Monstret klampar redan efter ett par minuter fram och käkar turister i en scen som knappt liknar något jag tidigare sett.
I dessa tjugo minuter ingår också en själfylld presentation av filmens hjältar. Främst den något sinneslöa Kang-Du och hans far som säljer snabbmat i sin lilla husvagn. Kang-Dus engagemang hittas dock främst hos den söta och kaxiga lilla dottern Hyun-seo. När monstret för med sig Hyun-seo till sin mörka håla så gör Kang-Du allt för att rädda henne – och tar resten av familjen till hjälp.
Efter de sensationella tjugo inledande minuterna tappar filmen fart och kommer aldrig ikapp sig själv igen. Och de tvära kast mellan komedi, drama, slapstick och ren skräck som känns fullständigt unikt i inledningen börjar till sist kännas långdragna och ofokuserade.
Efter hand introduceras ännu en antagonist till den kämpande familjen – nämligen militären, staten och läkarkåren som gör allt för att sätta käppar i hjulen. Ett rykte som envist hävdar att alla som kommit i kontakt med monstret bär på en livsfarlig smitta gör att Kang-Du blir ett lovligt byte då han fått monstrets blod på sig. När forskarna inte hittar något virus på honom tar man för givet att viruset hamnat i hjärnan och förbereder lobotomi.
Att det inte finns något virus och att myndigheterna i sin panik över det ickeexisterande viruset till slut tar till Agent Orange, får väl ses som en något övertydlig satir över en byråkratisk regim som ingalunda handlar i medborgarnas intressen. Men det känns som att det här inte är rätt film att driva dylika teser. Spänningen och glimten i ögat som byggts upp i början tas av daga av oändliga scener med springande soldater och nyhetssändningar.
För det är som ett rent familjeäventyr som den här monsterrullen fungerar bäst. De bitska kommentarerna mellan de fightande familjemedlemmarna som försöker rädda Kang-Dus dotter må vara hårda ibland, men familjens starka band är ändå ett av filmens mest försonande drag. Jag känner verkligen för de här människorna och varje bakslag som drabbar dem gör mig än mer hoppfull om ett lyckligt slut.
Men filmens totala genresplittring, som till en början känns unik och häftig, är det som till slut gör att filmen faller. De allvarliga ambitioner som finns bakom samhällskritiken förstörs av den tossiga slapsticken och många hjärtvärmande scener blir avbrutna av slamrig action. Joon-ho Bong gapar efter jäkligt mycket och mister, som tur är, inte hela stycket, men en stor bit i alla fall. Bra skådespeleri och snygga effekter räcker inte hela vägen.
© Johan Hultgren
2006-11-26
Originaltitel: Gwoemul
Sydkorea, 2006
Regi: Joon-ho Bong
Med: Kang-ho Song, Hie-bong Byeon, Hae-il Park, Du-na Bae, Ah-sung Ko
Genre: Action, Drama, Komedi, Skräck
Svensk biopremiär: 2007-01-12
Hemmabio: 2007-08-08
Teman: Stockholms filmfestival 2006
Ingår i följande teman
