Final Fantasy (2001)
Den sista fantasin blir nästan verklig
Jag var rädd för att jag i denna text skulle tvingas göra både er och mig besvikna. Ni vet hur det är: man har sett fram emot en film länge och hört många förhandsrykten som ökat ens intresse för den. När man äntligen får se filmen lyckas den inte alls leva upp till de höga förväntningar man har hyst. Besvikelsen är ett faktum. Men så är lyckligtvis inte fallet med "Final Fantasy".
I fyra år har teamet bakom filmen suttit framför sina datorskärmar och vid sina ritbord och skapat den första 3D-animerade långfilmen där karaktärerna är realistiska människor. Blod, svett och tårar och tusentals processorer har krävts för att skapa bilderna som nu flödar emot oss från bioduken i en hastighet av tjugofyra stycken per sekund. Och det har varit mödan värt; "Final Fantasy" ser nämligen fantastiskt bra ut. Och även om man, åtminstone om man är en sådan 3D-nörd som jag är, hela tiden förstummas av de häpnadsväckande scenerierna och karaktärernas detaljrikedom så är filmens största förtjänst att man lätt glömmer bort att det är en animerad film man ser på. Inte för att bilderna är så verklighetstrogna att man blir lurad att det är en vanlig film med vanliga skådespelare, utan för att scenerna är så välkonstruerade, karaktärerna rör sig så naturligt och, inte minst, för att rösterna görs av idel goda skådespelare. Man grips med i händelserna och koncentrerar sig på handlingen och inte på bilderna i sig. Den vackra ytan och den tekniska skicklighet som ligger bakom filmen är inget självändamål utan snarare ett medel för att ge form åt manuset.
"Final Fantasy" är den senaste i raden av filmer som bygger på datorspel. Vi har tidigare fått se filmer som till exempel "Tomb Raider" och fler spelbaserade filmer är på väg. Det kännetecknande för dem är att de inte lyckats föra över det interaktiva spelet till ett linjärt berättande med vare sig story eller stämning i behåll. Den mycket populära spelserien "Final Fantasy" är kanske lite annorlunda eftersom den i varje ny version byter världar och karaktärer. I filmversionen har man därför inte behövt flytta över populära karaktärer till ett nytt medium utan har kunnat skapa en helt ny berättelse. Det sammanhållande i spelen, har jag fått förklarat för mig, är en tematisk koppling till andlighet, naturen och offervillighet. Den gemensamma länken mellan de olika spelversionerna, och nu också med filmen, ligger alltså på ett djupare plan än vad vi kanske är vana vid inom genren.
Men nu är det kanske på sin plats att säga att storyn i filmen "Final Fantasy" inte ger någon direkt fördjupad insikt om den mänskliga naturen, leder till någon dramaturgisk katharsis eller ens lämnar några spår hos tittaren en halvtimme efter att filmen är över. Vad "Final Fantasy" är, kort och gott, är en actionfilm inom science fiction-genren. Varken mer eller mindre, oavsett hur många referenser till ekologiskt flummiga Gaia-teorier den än kastar fram. Och inget fel med detta eftersom filmen gör det den ska på ett ypperligt sätt. Den är stundtals rejält spännande och bjuder på fullgod action. Om man kan acceptera storyn i filmer som "Armageddon" och "Deep Impact" och njuta av dem som rena action-äventyr så kommer man att få stort nöje, om än bara för stunden, av "Final Fantasy". Eftersom filmen dessutom är japansk slipper man, som en extra bonus, stå ut med heroiska amerikaner och det övermått av flaggviftande som annars tycks förfölja denna typ av film.
När man ser en del filmer kan man direkt känna igen dem som en viktig del i filmens utveckling i stort. Av en eller annan anledning kommer dessa filmer att bli milstolpar i filmhistorien. "Matrix" (1999) var en sådan film som kom att ställa helt andra krav på intensitet i actionsekvenser (i USA; i Hongkong hade man redan förstått detta för länge sedan). Även filmtekniskt var "Matrix" nyskapande med sin bullet-time-teknik. Inom den animerade filmen blev "Toy Story" (1995) en milstolpe som den första 3D-animerade långfilmen samtidigt som den höjde kvalitetskraven på animerad långfilm i allmänhet. "Final Fantasy" är även den ett stort steg framåt i filmens utveckling i och med sin användning av "nästan verkliga" mänskliga karaktärer. Att detta är början på en ny epok där man kommer att ersätta skådespelare med animerade personligheter är väl knappast troligt, men vad framtiden än bär med sig tror jag att denna film kommer att bli omnämnd i den filmhistoriska litteraturen framöver.
Om ni gillar välgjord rymdaction som dessutom är en fröjd för ögat ska ni definitivt ta er till biograferna för att se "Final Fantasy". Förvänta er inga stordåd utan passa på att njuta av det som bjuds så tror jag att det kan bli en riktigt trevlig stund i biomörkret.
© Andreas Hallgren
2001-09-20
Originaltitel: Final Fantasy: The Spirits Within
Japan / USA, 2001
Regi: Hironobu Sakaguchi Motonori Sakakibara
Genre: Action, Animation, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2001-09-21
Teman: Baserad på ett spel
Ingår i följande teman
