Princess (2006)
Hämnd mot porren
Enligt Rädda Barnen har sju procent av alla flickor och tre procent av alla pojkar utsatts för sexuella övergrepp under sin uppväxt. Statistiken är skrämmande och det är ett minst sagt viktigt ämne Anders Morgenthaler tar upp i "Princess". Frågan är om hans sätt att ta upp det är det mest effektiva?
Christina har blivit en stor stjärna i porrindustrin under pseudonymen "The Princess" men hon avlider i unga år. Hennes bror August tar då hand om hennes femåriga dotter Mia. Han är ute efter hämnd på de personer som dragit in systern i porrträsket och när han upptäcker att de även förgripit sig på Mia vet hans vrede inga gränser. Han inleder en blodig vendetta mot de skyldiga vilket leder till ett tragiskt slut.
Hans reaktion är förståelig. Övergrepp mot barn är oförlåtligt och det kan synas att inget straff är strängt nog för gärningsmännen. Att som August gå från tanke till handling, och därtill dra in Mia i den våldsamma hämnden är dock knappast rätt sätt att hela den lilla flickans trauman.
Det finns en tydlig moralisk tanke bakom Morgenthalers film och i det sammanhanget hade det kanske varit på sin plats med ett fördömande av Augusts övervåld som faktiskt drabbar, om inte oskyldiga, så åtminstone mindre skyldiga personer. Den upprördhet som ligger bakom filmen, och hur denna gestaltas på duken, hindrar tyvärr åskådaren från att ta till sig ämnet. Jag tror att dramat hade kunnat bli väldigt mycket starkare om fokus mer hade legat på uppbyggandet av relationen mellan Mia och August. Det finns några fina scener i filmen med just detta, men de döljs snart i det följande våldet. Som avtrubbade konsumenter av underhållningsvåld blir det alltför lätt att avfärda filmens kärna.
Filmens problem är inte bara dess historia utan i ännu högre grad dess utförande. Morgenthaler blandar friskt olika stilar i sin animation. Bakgrunderna har drag av 1920-talets art deco-måleri, medan karaktärerna är rätt kantiga och inte ser ut att passa in. Det kanske är ett medvetet drag, men även det drar fokus från historien som ska berättas. De få datorgrafikelementen som passerar förbi har inte heller någon tydlig funktion, utan bryter mest illusionen.
Det mest tydliga greppet är dock att använda hemvideosekvenser, med levande skådespelare, för att skildra delar ur Christinas uppväxt. Det är synd att Morgenthaler har valt denna uppbyggnad av filmen och jag förstår inte riktigt poängen med det. Återigen blir resultatet en film som det är svårt att dras in i, eftersom man genom de olika stildragen ständigt kastas ut ur den verklighet som visas upp. Det verkar på något sätt som om Morgenthaler inte riktigt vågar lita på att en helt animerad film kan bli tillräckligt stark och personlig för att kunna bära ett allvarligt budskap. Är det så har han kraftigt underskattat sitt medium vilket är trist.
"Princess" når tyvärr inte upp till, vad jag tror är, regissörens ambitioner vare sig på det historieberättande eller visuella planet och det kan därför inte bli mer än en tvåa i betyg.
© Andreas Hallgren2006-11-20