Cashback (2006)
Spretig som en igelkott
Den mest överanvända specialeffekten i film just nu måste vara folk som stoppar tiden. Ni vet när alla omkring huvudkaraktären fryses mitt i sina rörelser. Hjälten kan däremot traska fritt omkring och justera sådant som behöver justeras i den frusna världen. Det är nästan förvånande att ingen använt effekten i erotiska syften (med reservation för att Adam Sandler-komedin "Click" fortfarande är osedd). Men nu visar regissören Sean Ellis var skåpet ska stå och låter alla Slitz-läsare få sina pojkfantasier förverkligade på vita duken.
Men det konstiga med "Cashback" är att den försöker vara så mycket mer än mjukporr. Den försöker också vara romantisk, rolig och filosoferande. En förnumstig kommentar som "den som gapar efter mycket ..." ligger dessvärre nära till hands.
I "Cashback" följer vi ynglingen Ben Willis som nyss blivit dumpad av sin flickvän. För att fylla de sömnlösa nätter som detta resulterat i, tar han ett jobb på nattskiftet i det lokala snabbköpet. Alla som jobbar på snabbköpet har sina personliga sätt att få tiden att gå snabbare och för att göra tristessen mer hanterbar. Alla som någon gång haft ett aptråkigt jobb kommer definitivt att känna igen sig. Eftersom tiden till exempel går långsammare ju oftare man tittar på klockan så är ett enkelt knep att sätta tejp över armbandsuret och flingkartonger som skymmer väggklockan.
Livet i detta mikrokosmos av tristess blir ändå underhållande för Ben med tanke på de komiska bifigurer av typiskt brittiskt snitt som råkar vara hans arbetskamrater. Inte att förglömma den snygga brud som jobbar i kassan. Men mest rör sig "Cashback" runt Bens sätt att få tiden att gå, nämligen att fantisera om att han kan stoppa tiden. Då han är fixerad vid kvinnokroppen och dessutom är konstnär så kan han tillbringa evigheten på snabbköpet med att stanna tiden, klä av kunderna, måla av dem och sedan klä på dem igen. Det känns väldigt uppenbart att Sean Ellis försökt maskera sina gubbsjuka tilltag genom att göra Ben Willis till något så politiskt korrekt i sammanhanget som just konststuderande. Hade han varit lastbilschaffis hade det inte varit lika festligt och mysigt.
”Cashback” är nämligen en ganska inställsam film. Den vill vara vän med alla och verkar säga; ”Snälla, tyck om mig!”. Det är förmodligen därför filmen är så spretig. Regissören har inte vågat stryka några idéer från sin hyllade kortfilm ”Cashback” från 1994 som den här historien bygger på. Humorn saknar dessutom tajming, romantiken känns stel och filmens kvasifilosofiska ambitioner känns bara halvhjärtade.
Men enstaka scener i ”Cashback” lyckas ändå nå fram till recensentens iskalla hjärta. Nyckelscenen i slutet när Ben förstår, att hur länge han än kan stoppa tiden, kan han för en gång skull inte ändra vad som håller på att hända. Fotbollsscenen, med sin malplacerade ”scen som borde strukits men uppenbarligen inte blev det”-känsla, är faktiskt rätt rolig.
Men det finns bättre feelgood-filmer än ”Cashback”. I likhet med många brittiska genrekusiner så gör den allt för att du ska tycka om den och troligtvis är det därför du inte kommer att gilla den.
© Johan Hultgren
2006-11-16
Originaltitel: Cashback
Storbritannien, 2006
Regi: Sean Ellis
Med: Sean Biggerstaff, Emilia Fox, Shaun Evans, Michelle Ryan, Stuart Goodwin, Michael Dixon
Genre: Drama, Komedi
Svensk biopremiär: 2007-06-01
Teman: Stockholms filmfestival 2006
Ingår i följande teman
