The Last King of Scotland (2006)
Nyanserat och spännande om Idi Amin
Att göra drama av verkliga händelser och verkliga personer är alltid lite vanskligt. Ibland blir det lyckat, som i "Apollo 13" och ”Undergången”, och ibland blir det katastrof, som i "Pearl Harbor". Kevin MacDonald har dock vandrat en fin balansgång mellan fiktion och verklighet i den rafflande "The Last King of Scotland". Han lyckas, förutom att göra en tight och spännande story, måla en bild av Afrika som inte motsvarar den gängse stereotypen, det vill säga en plats där enbart fattigdom, olycka och hunger råder.
Filmen handlar om Idi Amin. Både om hans tyranniska styre i Uganda på 70-talet men också om hur denna excentriska diktator var som person. Den egentliga protagonisten är Nicholas Carrigan, en naiv skotte som precis avslutat sin läkarutbildning. Hans vilja att ta sig så långt bort från föräldrahemmet som möjligt resulterar i en resa till Uganda. Hans pojkaktiga charm, som närmast kan liknas med Ewan McGregor i hans ungdoms dagar, och iver att få göra något vettigt med livet, gör att han blir väl mottagen på den lokala sjukstuga ute i bushen där han placerats.
Men efter en incident ute på landsbygden, där presidentens bil just kört på en ko och Amin skadat handen, blir diktatorn imponerad av Carrigans resoluta handlande och övertalar honom att ta tjänst som hans privata husläkare. Efter många om och men – missa till exempel inte en scen där Carrigan botar Amins gaser i magen – utnämns Carrigan av den charmerande Amin till presidentens närmaste rådgivare. En yrkesroll som Carrigan definitivt inte är rätt person för.
För presidenten förändras. Allt eftersom förhållandena i landet hårdnar så blir Amin allt mer paranoid och hans lustiga upptåg framstår snart som riktigt otäcka. Och Forest Whitaker, i rollen som Idi Amin, tar verkligen fram det tunga skådespelarartilleriet. Whitaker plockar verkligen fram det som var så otäckt och unikt med Amin – en man som nästan har multipla personligheter och samtidigt styr över en nation. Han kontrasterar den charmigt humoristiska och barnsliga Amin med den resoluta mördare som han faktiskt också var.
Men även Carrigan förändras och hans ögon öppnas långsamt men säkert till att förstå vad som verkligen händer. James McAvoy, som spelar rollen, har lite svårt att få till en helt trovärdig förändring i sin karaktär, men på det rent dramatiska planet utvecklar sig saker och ting till att anta en thriller-liknande struktur. Sista akten är en riktig nagelbitare.
En annan befriande sak är att berättandet är så rappt och historien går snabbt till pudelns kärna. I motsats till andra väst-filmer som utspelar sig i Afrika, slipper vi här minutlånga, vackra panoreringar över savanner ackompanjerade av sånger som brölas ut av lokala stammar. Vi slipper bilder på olyckliga barn som lider av svält. Istället ser vi afrikaner som njuter av livet och vars mentalitet inte är långt ifrån västvärlden. Det känns rätt uppfriskande faktiskt.
Men ”Last King of Scotland” är i huvudsak ett effektivt drama om förhållandet mellan två män. Lite berättat ur ”Donnie Brasco”-perspektivet där en svag outsider lätt kan svepas med i en farlig organisation utan att egentligen förstå varför utomstående ser den som onormal. Och där det kan vara farligt att se fel personer som fadersgestalter.
Bara Forest Whitakers Oscars-värdiga insats är värd fyra russin. Men resten av filmen ligger hack i häl. Mycket sevärd med andra ord.
FOTNOT: Skottlands sista kung syftar på Adi Amin och hans beundran av skottarna som stått emot deras gemensamma fiende, engelsmännen. Amin anordnade parader med säckpipor och kiltar och utropade sig själv till just kung i Skottland.
© Johan Hultgren
2006-11-14
Originaltitel: The Last King of Scotland
Storbritannien, 2006
Regi: Kevin MacDonald
Med: Forest Whitaker, James McAvoy, Kerry Washington, Gillian Anderson, Simon McBurney, David Oyelowo
Genre: Drama, Thriller
Svensk biopremiär: 2007-01-26
Hemmabio: 2007-06-27
Teman: Stockholms filmfestival 2006
Ingår i följande teman
