The Science of Sleep (2006)
En dröm man inte vill vakna från
Det har ju spekulerats huruvida Orson Welles hade livslång ångest efter att ha gjort ”Citizen Kane” med tanke på att han, enligt många, aldrig lyckades överträffa sin talangfulla debut. Det känns som om Michel Gondry borde ha känt likadant efter att ha gjort ”Eternal Sunshine of the Spotless Mind”, en av 2000-talets hittills bästa filmer.
Men tricket verkar vara att göra en halvdan debutfilm, i det här fallet ”Human Nature” från 2001. Då slipper man alla förhoppningar. Och Gondry verkar ingalunda bekymrad, ”The Science of Sleep” är en modern klassiker och även om Charlie Kaufmans snärtiga manusfingrar saknas ibland, råder det ingen tvekan om att detta är en film att njuta i fulla drag.
Gondry gillar tillbakadragna, bortkomna killar i huvudrollen och Stéphane i ”The Science of Sleep” är inget undantag. Med endast halvgoda franskakunskaper flyttar han tillbaka till Paris från Mexiko för att få ett kreativt jobb. Men jobbet visar sig vara allt annat än kreativt, arbetskamraterna allt annat än normala och livet i övrigt allt annat än spännande.
Då är det ju skönt att kunna fly till sina drömmar och det är just det som Stéphane är så bra på – verklighetsflykt. Stéphane lever hela tiden i gränslandet mellan dröm och verklighet och han har ingen möjlighet att skilja de två åt. Efter ett tag gäller detta även biopubliken. Ibland ser vi Stéphane somna in, ibland inte, men rätt som det är blir verkligheten skev. Helt plötsligt har du gigantiska händer och rätt som det är kan du kasta dig ut från kontorsfönstret och flyga över stadens taktoppar.
Gondrys drömvärld påminner om Joels resa i det undermedvetna i ”Eternal Sunshine…” men estetiken är helt annorlunda. Här kommer istället den gamle musikvideoregissören Gondry fram, tänk ungefär en gladare variant av Björks ”Human Behaviour”-video. 70-talinspirerat så det heter duga, komplett med cellofan, tygdockor och pappmodeller som stop-motion-animerats. Unikt, smakfullt och väldigt atmosfäriskt och mysigt. Det här är en dröm man inte vill vakna från i första taget.
Men ingen Gondry-film är ju komplett utan en varm kärlekshistoria och denna är inget undantag. Här är det grannen Stéphanie som är den eftertraktade. Det intressanta är att det inte säger klick direkt, inte ens på det där ”låtsas-vara-ointresserad-för-att-sedan-avslöja-sina-känslor-och-bli-ihop”-sättet, utan karaktärerna är genuint ointresserade av varandra på det romantiska planet när de träffas. Stéphanes största fundering i början av filmen är hur han ska våga be Stéphanies efter hennes vän Zoés telefonnummer.
Det unga stjärnskottet Gael García Bernal känns väldigt speciell i rollen som Stephane. Han ser ut som en 17-årig Michael Nyqvist och utstrålar extremt mycket naivitet i sin rolltolkning. Även när karaktären uppför sig illa, kan man inte bli arg på honom, vilket också förstås är tanken. Men ibland kan all naivitet och gullighet stå en lite upp i halsen, men Stéphane och Stéphanies lekfullhet smittar av sig.
Om man nu ska jämföra dem så är ”Eternal Sunshine…” en bättre film. Gondrys manus har inte lika bra dialog eller struktur som Charlie Kaufmans infallsrika manus. Att ”Science of Sleep” ändå får fem russin är väl ett tecken på att den ändå är väldigt bra … eller så är det ett tecken på vilket storverk ”Eternal Sunshine…” var. Vilket som, nu är det dock dags för Michel Gondry att visa att han inte är någon ”one-trick-pony”. Det vore onekligen intressant att se hur (om?) han kan tackla andra genres är mysiga hjärnresefilmer - en genre han nu onekligen bemästrat.
© Johan Hultgren
2006-11-08
Originaltitel: La Science des rêves
Frankrike, 2006
Regi: Michel Gondry
Med: Gael García Bernal, Charlotte Gainsbourg, Alain Chabat, Miou-Miou, Emma de Caunes, Aurélia Petit, Sacha Bourdo
Genre: Drama, Romantik
Svensk biopremiär: 2006-12-01
Hemmabio: 2007-03-28
Teman: Stockholms filmfestival 2006 Tjugohundratalets bästa filmer
Ingår i följande teman
