Renaissance (2006)
Teknikkåt noir-wannabe utan själ
Den unika selling pointen i ”Renaissance” är utan tvekan den animationsstil som lagts ovanpå skådespelarna. Tyckte du att ”Sin City” såg ut som en serietidning är det inget mot vad som väntar i Christian Volckmans långfilmsdebut. Men när det gäller sånt som inte har med udda animation och coola kameravinklar att göra gör Volckman taffliga piruetter på tunn is.
Den hårdkokta snuten Karas får i uppdrag att hitta den kidnappade blondinen Ilona. Till sin hjälp har han blondinens heta femme fatale-syster. Båda systrarna jobbar på ett jätteföretag, Avalon, vars VD uppenbarligen vet mer än han vill ge sken av. Det visar sig att forskare kopplade till företaget har upptäckt hemligheten bakom en av mänsklighetens stora gåtor och Karas utgör mittpunkten mellan de fraktioner som vill att hemligheten ska komma ut och de som inte vill det.
Det här är en story som vill vara smart och komplex men som egentligen inte är det. Storyn försöker vara film noir men urartar till värsta klysch-festen utan någon glimt i ögat överhuvudtaget. Den hårda snuten blir suspenderad då han inte arbetar ”by the book”, ryssar dricker vodka, femme fatalen röker så fort hon kommer i bild och skurkarna skrattar högt och länge åt saker som inte är roliga. Det tråkiga är också att det finns intressanta teman med en viss filosofisk touch men över dessa teman vilar samma trista ytlighet som resten av filmen. De actionsekvenser som förekommer då och då är för få och för korta. Det blir alltså varken hackat eller malet – varken hjärnan, hjärtat eller adrenalinet får vara med i ”Renaissance”.
När man dessutom hunnit tröttna på den fräsiga animationsstilen efter fem minuter så finns det inte mycket mer att hämta. Man kommer dessutom på sig själv med att sitta och längta efter att det någon gång i framtiden släpps en version av den här filmen utan serietidningsanimationerna. För fotot är stundtals briljant och hade vi sluppit de starkt kontrasterade filtren som effektivt tar bort allt djup och all detaljrikedom med syfte att få bilden att bli lika tvådimensionell som en serietidning, så hade vi kunnat njuta av det på riktigt.
2D-filtren filtrerar också bort samtliga detaljer i karaktärernas ansikten. Saker som subtila minspel och mimik går helt förlorade och jag trodde faktiskt inte att jag skulle sakna dem så mycket som jag gjorde. Stillbilder från filmen må verka eggande men i långfilmsformat orsakar det inget annat än akut trötthet.
Nästa 007, Daniel Craig, gör rösten åt den tuffa snuten Karas och väljer som tur är att underspela sin roll. Scener som den när Karas och Bislane vänslas i regnet hade kunnat bli riktigt pinsam i fel händer. Resten av skådespelarensemblen låter tämligen oengagerade och när till och med Ian Holm flyter obemärkt förbi, känns det som att regissören i sin nästa film behöver lämna datorerna åt datorfolket och börja regissera lite istället.
© Johan Hultgren
2006-11-06
Originaltitel: Renaissance
Frankrike, 2006
Regi: Christian Volckman
Med: Daniel Craig, Catherine McCormack, Romola Garai, Jonathan Pryce, Ian Holm
Genre: Action, Drama, Kriminalfilm, Sci-fi
Teman: Stockholms filmfestival 2006
Ingår i följande teman
