Borat (2006)
Borat är rolig
Borat kommer från Kazakstan och är något av kändis i sin hemby. Han jobbar för TV och ska nu resa till USA för att samla lärdom till gagn för sitt land.
(paus, paus, paus)
Inte!
För det är ju Sacha Baron Cohen vi ser, även om han aldrig lämnar rollen, vare sig han intervjuas om filmen eller samlar till presskonferens utanför Kazakstans ambassad i Washingon för att insistera på att hans "hemland" är precis så hemskt som han påstår. Den stackars forna Sovjetbiten har inte haft lätt att tampas mot den bild han målar upp om ett incestuöst rike där det stora folknöjet är den årliga "juderusningen", där bilar dras av hästar och våldtäktsmän får hålla på utan att någon säger stopp.
Med sin harmlösa min, hemgjorda engelska och totala brist på självrespekt ger sig Borat i kast med "US och A" och får invånarna att antingen fly i panik eller blottlägga sina eländigaste åsikter. Dolda-kameranstuk kombineras med mer "spelade" scener med Borat och hans producent på vägen eller i olika hotellrum. Just de "helspelade" scenerna känns väl lite tillgjorda ibland, inte minst när de skaffar sig en björn. Ändock, om man är på rätt, eller bara idiotiskt, humör kan man skratta tills det gör ont i käkarna av att följa deras resa.
Folk han möter uppvisar två sorters grundreaktioner. Den ena typen förfäras. De flesta håller dock god min vad han än säger, exempelvis försäljare av bilar och vapen som Borat tänker använda på hemskaste vis. Ett besök hos en etikettexpert korsklipps med en fin middag som han bevistar - resultatet är underbart bisarrt.
Det handlar nästan helt och hållet om fördomar. Om vissa amerikaners fördomar mot homosexuella eller människor från mellanöstern. Om Borats fördomar mot det mesta. Och, förstås, om våra fördomar mot öststater som vi vet väldigt lite om. Sacha, själv jude, är förstås immun mot missförstående kritik om antisemitism och kan säga de konstigaste saker. Zigenare (eller romer, ska det väl vara?) ingår också i de grupper han har bestämda och fullständigt galna åsikter om. Ofta till svängig Bregovicmusik (gissningsvis lånad från någon Kusturicafilm) presenteras en serie halvt fiktiva kulturkrockar och det är väldigt, väldigt roligt nästan hela tiden.
Det är lite som att se Tom Greens "Freddy Got Fingered". Cohen går för långt, ständigt och jämt, men han har gränser. Som tittare är man mellan garven ibland lite oroad. Men på väckelsemötet gör han inget värre än att tala illa om sin granne och låtsas tala i tungor och lämnar nog ett ganska positivt intryck efter sig. Det rara judiska paret som den fördomsfulla duon ovetande hyr ett rum hos får väl inte veta vilka hemska saker som sägs bakom den stängda dörren och man vill tro att de strax efter det sista klippet fick en förklaring till varför gästerna inte ville äta maten som de så snällt tillagat.
Rodeoscenen är så bra att det nästan känns fejkat. Först den brutalt frispråkige herrn som verkar dela Borats homofobi och andra åsikter, sedan övergången från publikens hurrande till förvirring och sedan buande när gästens hyllningstal och sång tar sig oväntade former. Och sedan hästen och ryttaren med flaggan, det är bara för bra!
Minst lika rolig, och alldeles otroligt plump, är scenen med nakenbrottning och nakenjakt genom ett hotell. Borat och hans "producent" bjuder på sig själva, kan man konstatera med en blandning av asgarv och vämjelse.
Resan får en ny vändning när Borat får syn på Pamela Anderson i ett avsnitt av "Baywatch". Han beslutar sig raskt för att äkta denna ljuva "oskuld" och skaffar en glassbil att åka över landet med. Det blir många möten på vägen, bland annat med en trio collegekids i en husbil som, om jag inte misstar mig, i efterhand väckt åtal mot filmskaparna för hur de framställs. Det är ju en sak vad man säger grabbar emellan och kanske i TV i ett fjärran land, en annan sak om mamma och pappa och inte minst framtida potentiella flickvänner kan se samma meningsutbyten i all deras idioti - verkar de ha resonerat. De lyckas i alla fall upplysa främlingen om några dystra fakta och de skiljs som de bästa av vänner.
Många av skämten är dock "offerlösa brott". Mötet med några svarta kids är fullständigt harmlöst. Borat undrar nyfiket hur han kan bli som dem och tar med sig sina nyförvärvade kunskaper in i ett fint hotell, där han raskt blir utslängd. Redaktionen på en nyhetskanal han besöker tar hans stolligheter med hjärtevärmande gott humör.
Det finns många roligheter, dumt att nämna fler kanske. "Borat" är kort och gott en eventuellt provocerande men innerst inne snäll film som mest vill få dig att skratta. Och det lyckas den med.
© Anders Lindahl
2006-11-23
Roligast i år.
Originaltitel: Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan
USA, 2006
Regi: Larry Charles
Med: Sacha Baron Cohen m.fl.
Genre: Komedi
Svensk biopremiär: 2006-11-03
Hemmabio: 2007-03-14
Teman: Journalister Tjugohundratalets bästa filmer
Ingår i följande teman
