Deepwater (2005)

U-Turn gone crazy

Ibland hittar man en film (eller får den hemskickad för recension) som känns lite som den sortens film man själv skulle vilja göra en dag. De val som regidebuterande David S. Marfield gjort till "Deepwater" är sådana som jag instämmer helt och fullt i.

Lucas Black från "American Gothic" är ett toppenval som "Nat", en ung man nyss utsläppt från något slags anstalt och redo att testa verkligheten. Black har inte försvunnit efter de imponerande barnrollerna i "American Gothic" och "Sling Blade" men visst har han flugit ganska lågt under radarn, för att blippa till på skärmen i filmer som "Cold Mountain" och "Jarhead". Jag har inte sett "The Fast and the Furious: Tokyo Drift" men den verkar vara undantaget som bekräftar regeln att han ska gömmas i enstaka biroller. Synd och orättvist, men än är det inte försent för filmvärlden att få upp ögonen. Black är bra och cool och borde synes mer.

Charlie Clouser jobbar ofta med Trent "Nine Inch Nails" Reznor, vilket hörs, och hans musik passar perfekt till den sortens stämning Marfield strävar efter. Michael Ironside och Peter Coyote ger båda tyngd åt filmen (även om Ironside är oväntat flamsig) men gissningsvis utan att de betyngt budgeten i samma grad; ingen av dem kan väl påstå att karriären är vad den en gång varit. Storyn, slutligen, är ett ganska fascinerande litet bedrägeri som inte nöjer sig med att överraska utan håller hyfsat för fortsatta grubblerier. Det blir inte automatiskt något fantastiskt för det, men det blir något sevärt.

Nat spontansnor en bil på sin väg mot Wyoming, där han tänker sig att starta en strutsfarm. Utanför en mindre stad i ingenstans hjälper han en främling (Coyote) efter en bilolycka som belönar honom genom att rädda honom undan lagens långa arm gällande den där bilstölden. Ett jobb erbjuder han honom också; fixa till motellet han äger så att besökarna till det närliggande kasinot vill husera där. Det är något lurt med Finch, men det är också något lockande med frugan hans (Maestro). Nat stannar kvar och smider amorösa ränker medan mysterierna tätnar runt honom. Finch är uppenbart farlig, inte bara genom det faktum att han utmanar sin skyddsling på en boxningsmatch, men han röjer sig aldrig helt. Nat å sin sida ser möjligheten till både pengar och kärlek och dröjer kvar längre än han kanske borde.

Perspektivet är ensidigt. Man ser inte hela bilden och anar att så är fallet, men utöver den skruvade stämningen och det sköna fotot fortsätter man titta för att få veta exakt hur vi eller Nat håller på att bli lurade. Nat själv verkar ibland vara en helt reko kille som snubblat in i något han inte förstår, men vissa saker han gör skvallrar om egna hemligheter. Den närliggande sjön verkar också ruva på sina gåtor.

Bildberättandet hade väl för några år sedan kallats experimentellt. Enkla, klassiska bildkompositioner sida vid sida med mer vågade grepp. Detta är numera nästan ännu en konvention, så jag varken stör mig på eller vill hylla det överdrivet. "Domino" som jag såg nyss tar ut svängarna betydligt mer i det avseendet.

"Deepwater" är ett ganska lyckat experiment, med mycket stämning och filmkänsla för lite pengar. Någon slags noir, en hel del "U-Turn", men också med avsevärda skillnader som inte ska bli uppenbara förrän mot slutet. Det är även i backspegeln en intressant film, men kanske inte riktigt på det sätt man länge trodde.

© Anders Lindahl
2006-10-17

Tack till Noble Entertainment för recensionskopia

DVD / Blu-ray

Noble Entertainments utgåva bjuder blott på en liten featurette.

Release 2006-10-25

Originaltitel: Deepwater
USA, 2005
Regi: David S. Marfield
Med: Lucas Black, Peter Coyote, Mía Maestro, Lesley Ann Warren, Xander Berkeley, Jason Cerbone, Michael Ironside

Genre: Drama, Mystery