Reeker (2005)
Kul skräckis som siktar lite för högt
Halvvägs igenom "Reeker" är jag på rätt gott humör. Efter en helgalen prolog där brutala chocker följer på varandra hamnar vi i den mest klassiska skräckstarten av dem alla: några collegestudenter i en bil på vischan. En av dem är blind och spelas av Devon Gummersall, en är "en trevlig typ" och spelas av Derek Richardson, dessa är de enda skådisar förutom Michael Ironside som jag över huvud taget känner igen. Sedan har vi en blåst blondin, en bestämd brunett och en knarkig kille. För att citera "Motorsågsmassakerns" tagline: vilka ska överleva och vad kommer vara kvar av dem?
De är typer, inget snack om saken. "Jag är från Johannesburg, inte mycket skrämmer mig," påpekar Gretchen (medproducerande Tina Illmann) vid ett tillfälle, men nog får hon tillfälle att bli åtminstone ordentligt oroad. När hon sammanfattar sin livsfilosofi presenterar sig den knarkige Trip som hennes "diametrala motsats" (den svenska översättningen här var så bra att jag gladligen citerar den).
Helt förutsägbara är de ändå inte, och de är inte minst en ganska roande skara vars repliker ofta lockar till garv. Ja, regissör och manusförfattare Payne har faktiskt humor. När en husbil ska tappas på bensin serveras ett av de bästa garven i en skräckis på mycket, mycket länge - på lämpligt plump nivå.
Gänget ska på ökenparty. Inte ett tråkigt party alltså, utan typ ett rave antar jag. För att öka på glädjegraden snor Trip sin langares hela förråd av "e", något som den bestulne inte är sen att inse. Hotet om hans hämnd hägrar över filmen, och visst dyker han upp igen vad det lider. Tyvärr kan Trip inte lämna tillbaka sitt tjuvagods, ty bilen får soppatorsk vid ett ensligt motell under ganska lustiga omständigheter och de är strandade - och mol allena. Alla andra har nämligen försvunnit. Kaffet ryker ur muggarna på vägfiket men ingen är där. Lösryckta fraser från störiga radiosändningar ger ledtrådar men inga hela svar. Mobilerna saknar täckning. Mörkret faller och märkliga ting börjar ske. Någon därute vill dem illa.
Filmat på sådant där digitalt men högupplöst format som man kunnat önska att folk anammat lite snabbare, och därmed räddat oss från en bunt bioproduktioner som ser ut som semesterfilmer, ser "Reeker" riktigt bra ut. De klara färgerna, de vida vyerna och den unga skaran bilandes genom ödemarkerna, har filmen gemensamt med genregrannen "Wolf Creek", men här tar man både ut svängarna lite mer och håller igen lite. "Wolf Creek" satt kvar som en liten knut i magen efteråt, "Reeker" är mer en berg-och-dalbana av ganska klassiskt drive-in-snitt, men samtidigt ett barn av sin tid.
Inspirationerna är säkerligen otaliga, och att nämna ens alla de uppenbara vore nästan ett tråkigt slöseri med ettor och nollor. Dock måste jag nämna en ganska underlig Psycho-hänvisning (utöver det ensliga motellet). Den är både rätt raffinerad och i dålig smak på samma gång. Svårt att förklara.
"Reeker" betyder ju ungefärligen "luktaren" och det någonting som hotar kvintetten bär runt sig en odör stark nog att få själva luften att vibrera och till synes frammana hemska hallucinationer. Illa nog, kanske, men att varelsen också dödar med bland annat en roterande knivhand är förstås värre därtill. En digital meka-Jason som lärt sig ett av X-personernas sätt att snabbförflytta sig är kanske inget idiotsäkert recept för att skrämmas - men kanske finns det en förklaring?
Faktum är att slutet i alla fall försöker knyta ihop trådarna. Det är måhända inte svindlande unikt, men det har en viss ambition. Här blir det nästan oundvikligt att motivera kommentaren om att det inte är unikt genom att namndroppa andra rullar, men jag låter bli - särskilt med tanke på hur överraskningen i "Anthony Zimmer" som jag nyss sett förstördes helt med hjälp av en "i samma stil som"-text på omslaget.
Jag kan i alla fall säga att det ändock kvarstår hål i handlingen och frågor som hänger kvar slarvigt obesvarade, och om slutet inte hade verkat ha som ambition att ta denna röjiga rysare till en mer seriös nivå så hade det kanske inte gjort något, men nu blir det lite varken/eller. Ett varken/eller som ändå får två russin. Om man både garvar och får lust att blunda flera gånger i en rysare så har man ingen rätt att klaga alltför mycket.
© Anders Lindahl
2006-10-05
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
DVD / Blu-ray
En kort featurette av den "säljande" typen ligger på Noble Entertainments DVD-release. Lite intressant, men näppeligen djuplodande med andra ord, och kommentarerna om hur otroligt väl manuset hänger ihop ekar lite desperat. Release 13 oktober, 2006.
Originaltitel: Reeker
USA, 2005
Regi: Dave Payne
Med: Devon Gummersall, Derek Richardson, Tina Illman, Scott Whyte, Arielle Kebbel, Michael Ironside, Eric Mabius
Genre: Skräck
