Fearless (2006)
Klassisk kampsportsstory med klass
Ronny Yu, en Hongkongregissör med visst renommé, flackar lite mellan östproduktioner (som klassikern "Bride With White Hair") och västproduktioner (som de föga hyllade "Bride of Chucky" och "51st State"). Det är i öst han hör hemma, kan man väl gott konstatera, vare sig folk talar kantonesiska eller, som här, mandarin. Det skadar förstås inte att ha med legendariske fightingkoreografen Yuen Woo-ping i laget, eller Wong Kar-wais nya favoritkompositör Shigeru Umebayashi.
Eller Jet Li, som har sagt att detta ska bli hans sista martial-artsfilm, med motivationen att han inte längre har något att bevisa. Förhoppningsvis har han en ortodox definition på martial arts som inte helt hindrar honom från att leka slåsskunnig akrobat på duken även fortsättningsvis. 43 är ju ingen ålder... Ett värdigt avsked från genren får man väl kalla det, i annat fall. Kanske är det med sikte på en mer stillsam skådiskarriär som han agerar bättre än jag någonsin sett honom göra. Det här är en Li som spelar livfullt och övertygande, vare sig han slåss, pratar, gullar med dottern eller dricker te.
Kinesiska folkhjältar finns det gott om i historen och Li själv har gestaltat Wong Fei-Hung i klassiska trilogin "Once Upon a Time in China". Ungefär samma era rör det sig om här, tidigt 1900-tal, då Kinas självförtroende är på botten och det splittrade landet av snäsiga utlänningar avfärdas som "Asiens sjuke man". Kampsportsmästern Huo Yuan Jias liv och karriär är inspirationen - kryddad med kreativa påhitt som inte står "Braveheart" efter. Denne Yuan Jia får slåss med västerlänningar som verklighetens version aldrig mötte i ringen och ibland känns "Hamlet" eller "Den siste samurajen" som tydligare källor.
Filmen börjar och slutar med en kamptävling där den nationella hedern ska återupprättas, med strid mot representaterna för trenne västerländska länder samt en japan. De tre förstnämnda avklarar Yuan Jia med svindlande finess, med deras egna weapon-of-choice och utan att åsamka dem några större kroppsskador, men vid åsynen av nästangrannen försvinner det avspända leendet. Nu är det allvar.
Innan den sista dusten backar vi dock raskt 30 år för att ta det hela från början. Hur blev Huo Yuan Jia denne folkhjälte? Förödmjukande kamper som barn och en oförmåga att inse klokheten i fars hedersvärda stridsfilosofi förvandlar honom till en revanschlysten sprätt som med åldern ska bli en fruktad men inte riktigt respekterad kämpe. Hans brutala väg mot berömmelse är underhållande, med en serie kamper av högsta rang, men har en avsiktligt besk bismak. Riktigt bittert smakar den händelsekedja som alltför sent får honom att tänka om och förvandlar honom till en hopplös spillra som räddas både kroppsligt och själsligt av några kloka bönder. Det är en helt annan person som kommer ut på andra sidan av den katharsiska tunneln, en person värdig att representera Kina och grunda en legendarisk kung fu-skola.
Det här är inte wuxia, alltså Hongkongs säregna fantasygenre, utan något lite mer realistiskt. Samtidigt är det förfärligt häftigt att se på. Även många som storögt beundrade "Crouching Tiger" och Zhang Yimous kassavältare (eller bröderna Wachowskis rullar) har kanske börjat tröttna på österländsk fightingestetik. Själv tröttnar jag aldrig, när det görs rätt. Som här. Ta det som en rekommendation eller varning.
Rättframt är ett ord jag överutnyttjar lite, men det är den bästa beskrivningen på Yus berättande. "Fearless" är klassisk, enkel och tydlig, men har också dignitet. Fighterna håller som sagt toppklass, men minnesvärda är också mötet med en blind flicka full av kloka ord och det enkla nöjet i att avbryta såningsarbetet ett ögonblick när en behaglig vind sveper över fälten. Här finns både frid och strid, effektivt men inte stressat skildrat. Det är inte raffinerat, närmast barnsligt enkelt faktiskt, men det är inte heller flamsigt. Det är gammaldags, men på ett sätt jag trivs med.
Slutnoten är vansklig att försöka definiera utan att skvallra (eller spoila), men den är konsekvent i ton med filmen som helhet. Det enda tråkiga med "Fearless" är väl att läsa att Michelle Yeoh skulle ha varit med, men fått sina scener bortklippta. Jag är benägen att förlåta i det här fallet och ändå tilldela "Fearless" fyra fruktanslösa russin.
© Anders Lindahl2006-09-19