The Nun (2005)
I know what the kids did to the nun last summer
Dottern bevittnar mordet av sin moder. Dottern är övertygad om att en nunna skar halsen av modern, men ingen tror henne. Dottern börjar gräva djupare i vad som pågår och kommer fram till att forna elever i moderns flickskola mördas en efter en. Dottern beger sig till Spanien där flickskolan låg för att försöka förhindra att fler klasskamrater till modern mördas.
Med andra ord har vi en stendöd nunna som vaknar till liv för att hämnas de elever som mördat henne 17 år tidigare. Gamla gastar som hämnas forna oförätter har man ju sett otaliga gånger på film, ibland med lyckat resultat, ibland med misslyckat. "The Nun" går dock ett steg längre, för det här är katastrofalt.
När jag var i tonåren störde jag mig alltid på att monstret/vålnaden alltid skulle visa upp sig i sin fulla glans mot slutet av filmen. Det som varit mystiskt, jämrans spännande och otäckt till en början blev ofta bara fånigt, mest kanske beroende på taffliga plastfigurer som såg allmänt löjeväckande ut. I "The Nun" inleds första mordet lovande; luckor som öppnas, dörrar som slår igen, vatten som tränger upp ur golv och sängar på de mest oförklarliga vis. Man får lite "The Other"-feeling, men sedan slås benen av med en grovansad yxa; nunnan dyker upp i helfigur, och hon ser bara dum och löjlig ut. När nunnan lite senare flyger runt i korridorerna till ett hotell samt liftar på en jumbojet-vinge rinner dopvattenbägaren fullständigt över...
Men det slutar inte här; manuset är katastrofalt värdelöst, karaktärerna kommer ständigt fram till omöjliga slutledningar som visar sig stämma (till exempel hur nunnan dödar och hur nunnan ska dödas). "Hur fan kan du veta det, och varför köper ni andra konceptet?" följt av "Jahopp, han hade rätt, så jävla urbota dumt!" är två tankar som ständigt genomsyrar filmen. Ologiska repliker följs av ologiskt utträdande ur scenen, allt för att skapa ett nytt spelrum där en rollkaraktär befinner sig alena och sårbar för mördarnunnan.
Skådespeleriet är dessutom apkasst, men det kanske mer är replikernas fel än skådespelarnas.
Jag hade väntat mig mer av klipparen till "Maskinisten", Brad Andersons mästerverk som hittade ut till biograferna 2004. "The Nun" är en snygg film både att beskåda och att lyssna på, men utan ett vettigt manus blir det likförbaskat en enda stor lerig pöl av skit.
© Christer Johansson
2006-09-14
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Scenval samt ljud/undertexter.
Originaltitel: La Monja
Spanien, 2005
Regi: Luis de la Madrid
Med: Belen Blanco, Oriana Bonet, Anita Briem, Tete Delgado
Genre: Skräck
