Sound of Music (1965)
Charmigt - i portioner
Käck. Det är väl det minsta man kan säga om tidernas mest älskade filmmusikal (eller bör det heta musikalfilm?). Det var väl det jag anade. Musiken är så kanoniserad och handlingen så ofta återberättad, återskapad, parodierad och refererad till att jag i många år levt i en villfarelse att jag inte behövde se hela filmen själv. För så är det. Av olika anledningar har det aldrig blivit av - förrän nu. Och det var säkert värdefullt (att det blev av, alltså) åtminstone i krasst studiesyfte...
Men, OK, det finns en del som talar för den trots att jag har svårt för filmer som är alldeles för - käcka. Jag kan förstå att Christopher Plummer vantrivdes under inspelningen, om det stämmer att han gjorde det och att han brukar kalla filmen ”Sound of Mucus”. Men han och Julie Andrews har tydligen ändå varit vänner sedan dess. Musikalnumren av duon Rodgers och Hammerstein har fortsatt vara så monumentalt marknadsförda att ingen på denna planet kan ha missat de mest populära; ”Climb every mountain”, "The Hills Have Eyes... ursäkta, The Hills are alive...” och andra strofer kan möjligen repeteras i sömnen av allt från 100-åringar ner till nyfödda spädbarn i detta nya årtusende.
De hisnande naturvyerna är heller inte att förakta, även om man bör ha en så stor bildskärm som möjligt för att kunna beundra dem tillfullo. Det hade inte jag. Plummers torra sarkasmer som översten, änklingen och sjubarnsfadern Georg von Trapp och vännen Max (Richard Haydn) beräknande cynismer ger omväxling när man fått en överdos av Julie Andrews förmåga att alltid kunna brista ut i sång (med fullt orkesterackompanjemang, oavsett geografi och naturlig akustik i omgivningen). De så kallat oförbätterliga barnen som skrämt flera tidigare guvernanter på flykten är bara så komplett knäfallande så fort Maria demonstrerat sina allsångsambitioner ute i naturen och visat sig välvillig under ett åskväder, att man undrar hur de var i verkligheten. För det här ska ju trots allt bygga på vissa historiska fakta, faktiskt. Otroligt nog.
Det finns ju en mörkare sida av filmen, en som utgår från den historiska situationen i Österrike i slutet av 1930-talet. Anschluss väntar om hörnet, det vill säga den tyska krigsmaskinens maktövertagande av ett inte alltför hårt motstående grannland. von Trapp är ingen fan av utvecklingen, det framgår tidigt. Men många andra i omgivningen engagerar sig i nazistpartiet och gör sig redo att vara behjälpliga vid...öh... sammetsinvasionen som föregår det tänkta världsherraväldet. Det ger kanske inte filmen den tyngd ändå, det som skulle kunna ha gjort den riktigt förtjänt av att vara så älskad som den är många håll. Men det ger den en hyfsat spännande final, efter omständigheterna.
Robert Wise (1914-2005) var en regissör med varierade uppdrag, från science fiction till skräck, till...sådant här. Jag måste väl erkänna att jag inte sett så mycket av det, men borde kanske göra bättring på den fronten. Men nu har jag till slut sett hela ”Sound of Music" och uppfyllt något slags plikt som jag tidigare försakat.
Kommer jag att se om hela igen inom en snar framtid? Tjae. Det känns mer frestande att välja kapitel med fjärrkontrollen och hoppa över valda delar. Den här feel-good-orgien pågår trots allt i närmare tre timmar. Jag vet fortfarande inte om jag vill kalla det här en hel och sammanhållen film i ett godtagbart enhetligt tonläge, men den har i portioner en charm som jag inte är fullständigt oemottaglig för. Så vad är det egentligen värt i betygväg? Det får bli en trea som dansar ostadigt på notstället och riskerar degradering, men ber så vackert om nåd att min välvilligare sida tar överhanden.
© Johan Lindahl
2006-10-05
DVD / Blu-ray
Förutom en introduktion av Julie Andrews (som antingen är väldigt Maria-liknande av naturen eller medvetet slagit an den tonen här) så innehåller den här dubbeldisken från 20th Century Fox, en svensk 40-årsjubileumsutgåva, mycket material som de hetaste fansen inte gärna kan klaga på. Själv har jag skummat igenom delar av det, men till exempel inte sett den "Sing-along-version” av filmen som ingår. I övrigt: fakta om verklighetens Maria och familjen von Trapp, intervjuer med flera medverkande, kommentatorsspår med mera. Ganska fylligt, alltså.
Originaltitel: The Sound of Music
USA, 1965
Regi: Robert Wise
Med: Julie Andrews, Christopher Plummer, Richard Haydn, Eleanor Parker, Peggy Wood mfl
Genre: Drama, Musikal, Romantik
Teman: Andra världskriget Oscar för bästa film
Ingår i följande teman
