Event Horizon (1997)

Billig popcornrulle med filmhistoriska influenser

Paul Anderson är en kille som inte gör det lätt för sig. Som regissör verkar han sakna de ambitioner som resulterar i riktigt bra filmer. Istället verkar han helt nöjd med att klämma ur sig ganska standardiserade actionrullar som exempel "Soldier" med Kurt Russell och tv-spelstolkningen "Mortal Kombat" med en vitklädd, halvbögig Christopher Lambert i huvudrollen. Filmer som vanliga regissörer gör för att kunna göra sig ett namn och erhålla erfarenhet och som de säkerligen är frestade att sätta pseudonymen Alan Smithee på.

Paul Anderson har däremot varit ganska konsekvent i sitt skapande av halvtaskiga filmer och han verkar onekligen ha ganska roligt när han gör dem. Annars skulle han väl knappast fortsätta och det är väl alltid beundransvärt på ett "Ed Wood"-liknande sätt.

Event Horizon från 1997 är dock ett av hans mer skinande ögonblick. Filmen handlar om ett gäng bärgare som får ett uppdrag att undersöka ett skepp. Skeppet heter Event Horizon och använder sig av en ny finurlig mekanism för rymdresande. Skeppets kraftkärna kan nämligen "vika" rymden och skapa dimensionsportar för att på så sätt färdas flera ljusår på några sekunder. Under skeppets jungfrufärd försvinner Event Horizon spårlöst och ingen har sedan dess vetat vart det tog vägen. Sju år senare dyker skeppet upp utan förvarning och det är våra bärgare och skeppets konstruktör (Sam Neill) som ska ta reda på var skeppet har varit.

Till en början känns allt som en ganska halvkass kopia på "Aliens" men efter en stund så inser man att det inte kommer dyka upp några rymdvarelser i den här filmen. Istället så tar filmen en annan, mer psykologisk väg. Även om man inte hade väntat sig det i en Paul Anderson-film, så kan det inte bara vara en slump att så många element i filmen verkar vara tagna från ryske regissören Andrei Tarkovskys briljanta film "Solaris". Det väsen som tagit sig tillbaka i skeppet projicerar besättningens förträngda och smärtsamma minnen i verkliga gestaltningar, på samma sätt som planeten i Tarkovskys mästerverk projicerar minnesbilder för personerna i rymdskeppet. Paul Anderson arbetar dock inte på samma sätt som Tarkovsky, då dessa scener används som ganska enkla chock- och "hoppa-till-i-soffan"-scener. Dessutom saknar "Event Horizon" den verkligt psykologiska inblick som "Solaris" hade.

Jag ska dock inte förneka att "Event Horizon" är hyfsat spännande och småläskig på sina ställen - trots en del taffliga repliker och genomskinliga dataeffekter. Trots att genomförandet är ganska konventionellt så fungerar faktiskt denna mix av "Aliens", Hellraiser II", och "Solaris" ganska bra och utger sig heller inte för att erbjuda så mycket mer. Snabbt berättartempo och mycket kompetenta skådespelare - Laurence Fishburne och Jason Isaacs märks mest men även träbocken Sam Neill lyckas få snits på ett par repliker - gör filmen väldigt underhållande om inte annat. Att sedan filmen skulle kunna varit så mycket mer är förstås tråkigt att upptäcka, men som popcornrulle fungerar den riktigt bra.

© Johan Hultgren
2001-09-04

Originaltitel: Event Horizon
USA, 1997
Regi: Paul W.S. Anderson
Med: Laurence Fishburne, Sam Neill

Genre: Action, Sci-fi, Skräck

Sök