Ett rum i våra hjärtan (2001)
Enkelt men starkt filmberättande
Cannes-belönat drama av och med Nanni Moretti, som vad jag förstår är mest känd som komiker och i hemlandet närmast innehar helgonstatus. (Jag har i och för sig för mig att han också kritiserat den nuvarande regeringen med Berlusconi i spetsen rätt hårt, så han är kanske inte stadig middagsgäst i alla celebra sällskap).
En familj som andra - eller snarare mer funktionell än snittet - drabbas av det värsta som kan hända. Hur hanterar de sorgen och saknaden efter ett barn som plötsligt förolyckats?
Inledningen är annars ofta dråplig. Enkelt och rättframt leds vi i in i familjens vardag och inte minst faderns arbetsliv. Han är psykolog och vi möter flera av hans patienter i korta sekvenser som avslöjar en del av vad han får höra.
Hemma råder harmonin. Sonen blir visserligen misstänkt för stöld av en sällsynt fossil på skolan, men föräldrarna tar det med ro. Så är olyckan framme. En familjemedlem försvinner och resten är kvar. Moretti skildrar det första stadiet och fortsättningen en tid efteråt, varsamt och utan överlöpningar in i schablonernas land. Ämnet är ju inte nytt och kanske inte heller förhållningssättet, men det är en film som håller greppet hela tiden utan att hugga tag i kragen på publiken.
Psykologens arbetssituation blir alltmer ansträngd och man undrar stillsamt hur länge till han ska orka hjälpa andra med deras problem när han inte är färdig med sina egna. Det finns inga tydliga svar på vem i familjen som klarar sorgen "bäst" eller mest sunt. Alla reagerar olika rationellt eller impulsivt i olika lägen, beroende på vilka människor de möter och vilka minnen som väller upp.
Bildspråket är förfärande enkelt, nästan simpelt. Moretti (som själv påminner en aning om holländske skådespelaren Jeroen Krabbe, mest känd som skurk i diverse amerikanska actionfilmer) låter skådespelarnas ögon, ansiktsuttryck och enstaka fraser ge ledtrådar till vad som rör sig innanför skalet. Filmen är stillsam men egentligen inte långsam och vältrar sig inte i långa tagningar. Inga närbilder i mängd eller stora fagra vyer utan mycket av halvbilder och scener med två personer i samspråk. I vilket land eller vilken stad allt händer är mindre viktigt. Utformningen gör historien universellt angelägen. Det ser inte särskilt märkvärdigt ut och verkar inte så svårt att åstadkomma men det naturliga tonfallet tränger sig på. Det är varken sentimentalt eller stelbent utan starkt filmberättande på ett till synes enkelt sätt.
Det är inte självklart att närgångna skildringar av familjer i kris blir så intressanta och utmanande som upphovsmännen vill. Man kan förlora sig i ordmassor och slirande tonlägen, som Bille Augusts "En sång för Martin". Men Moretti lyckas genom att lägga undan titlarna på ett mentalt plan och gå rakt på det som är viktigt, utan att göra en pamflett eller programförklaring av det.
Provkartan på klienternas problem är en källa till att dra på smilbanden filmen igenom, även om det främst är i början. Vi ser den sexfixerade unge mannen, den kontrollsjuka kvinnan med tvångstankar och den medelålders mannen med ständig dödsångest och självmordstankar. Moretti exploaterar inte sådana högst verkligt förekommande neuroser utan visar dem som helt enkelt en del av mänskligheten. Och ibland är det tillåtet att skratta även åt andras elände - eftersom deras allt uppslukande problem egentligen är tillspetsade versioner av ovanor och hjärnspökende flesta av oss dras med i större och mindre utsträckning.
Moretti har själv den bärande rollen som centralgestalt i familjen ochfilmen, men han är inte den enda som lämnar avtryck efter sig. Delvis har han nog själv valt den aningen mer tillknäppta rollen och gett kvinnorna i huset utrymme att utveckla de mest uttrycksfulla karaktärerna. "Ett rum i våra hjärtan" är en förrädiskt försynt film där vulkaniska krafter ständigt pyr under ytan.
© Johan Lindahl
2002-11-02
Originaltitel: La Stanza del figlio
Italien/Frankrike, 2001
Regi: Nanni Moretti
Med: Nanni Moretti, Laura Morante, Jasmine Trinca, Giuseppe Sanfelice,Sofia Vigliar, Renato Scarpa, Roberto Nobile
Genre: Drama
Svensk biopremiär: 2001-11-16
