Miami Vice (2006)

Ögonfägnande ödesdrama med skarpa skott

Vad han än gör, så gör han det med stil. Det är det första man bör eller rent av är skyldig att säga om Michael Mann. Ibland tycks det stanna där, vid elegans, ett oklanderligt ytskikt och i övrigt ambitioner som inte riktigt slår rot. Han verkar ofta vilja säga något viktigt men utan att det framgår exakt vad, som i ”Heat” eller ”Collateral”. Men tråkig är han i stort sett aldrig. Och ett par gånger har han fått till fullträffar (bra nära, i alla fall) som i ”Manhunter” eller ”The Insider".

TV-serien ”Miami Vice” var en stilbildare (där har vi det igen) med start för 20-talet år sedan. Musiken var en vital del då och är det också nu, när konceptet flyttar över till film. Bara som ett exempel, avslutas allt med en cover av Phil Collins ”In the air tonight", något som kan sägas knyta ihop 1980-talet med Manns uppdatering av sin genombrottsliga (kan man säga så?) skapelse. Det har sagts att filmen skulle vara ganska annorlunda än serien, men är den egentligen det? Det handlar om de två infiltratörsspanarna Crockett och Tubbs, med tonvikt på Crockett, nu spelad av den under det senaste dryga året påfallande flitige Colin Farrell. Runt dem finns en skara kolleger som främst gör sig oersättliga i början och slutet av berättelsen. Farrell har knappt klippt sig sedan ”The New World" medan Jamie Foxx om inte annat lagt sig till med goatee (eller getskägg, enligt mindre moderiktig svensk parlör) sedan just "Collateral".

Världsliga detaljer, men inget visuellt är väl en ren slump i Manns universum? Jargongen är definitivt uppdaterad och ska väl markera en egen värld där vi utsocknes tvingas vässa öron och läsa mellan rader. Det är inte så enkelt att komma in i filmen först, men den begränsar sig knappast till verbal aktivitet. När det smäller så är surround-soundet (hoppas att det är den mest adekvata termen) utnyttjat till max. Filmen vibrerar kontinuerligt av dova skalor och man kan undra om inte ultraljud och infrastrålar är i aktion också. Effekten är i alla fall märkvärdigt suggestiv.

Det bor nog en gammal grek i Mannen också. Ödesdrama är något han ofta närmar sig och nu kommer han imponerande nära. Här återkommer undertonen av tvivel och futilitet - vad tjänar allting till? De största fiskarna har en tendens att komma undan. I filmens början anlitas Crockett & Tubbs, två narkotikaspanare i Miami-Dade County av högre organ (verkar vara främst FBI och DEA - Drug Enforcement Agency) att infiltrera en liga som inte oväntat smugglar starka substanser över nationsgränserna, men de nöjer sig inte med det ursprungliga uppdraget. Ligan det gäller förefaller vara en kombination av konspirerande ariskt broderskap i allians med (vem hade väntat sig det...) colombianer. Det sistnämnda faller sig dock lite mer naturligt än i exempelvis ”Hotet inifrån" nyligen. Här tycks de också ha kopplingar till AUC, det vill säga paramilitärerna på högerflanken, vilket inte är den vanligaste varianten i amerikansk film, men inte är det ett helt osannolikt scenario, tror jag.

Nätverket är dock en bläckfisk med tentakler och resurser som en mindre nationalstat. Insatserna är högre för firma C&T som får resa mer än de brukade i serien. Vid gränsen mellan Brasilien, Argentina och Paraguay finns ett näste, nära Iguazú-fallen där missionärer kastades ut i ”The Mission”. Och Crockett lyckas med bedriften att falla för den sköna Isabella (Gong Li) som är übersmugglarkungens högra hand. En romans dömd till undergång, rimligtvis.

”Miami Vice" 2006 gör mig inte besviken. Den är tät, håller för sin längd, vågar vara komplicerad i detaljarbetet samtidigt som storyn ganska enkelt kan brytas ner i en skenbart enkel kurva. Men filmen lever till stor del på sin atmosfär av hotfullhet och hårdhet men även hopp om ett annat liv. I det blåbetsade landskapet härjar högteknologin men här finns också närhet och intimitet som känns ovanligt genuin för att vara den här genren numera. Den verkar inte vara där bara som en krydda. Jag skulle vilja nämna Naomie Harris som har en förmåga att poppa upp i högst skiftande skepnader just nu (”Tristram Shandy”, ”Pirates of the Caribbean 2”) och gör en anmärkningsvärd insats lite i marginalen men samtidigt i hetluften.

Jag vet inte om det finns planer på en ”Miami Vice 2", men möjligheten kan inte uteslutas, att döma av detta. Det vore väl en aning o-Mannskt, men annars ser tankekornet ut att ha formats någonstans, kanske... Tillsvidare har vi en av årets mer hypade premiärer som ger mer i meningen att Mann är mer allvarligt filosofisk än de flesta andra som väljer att berätta utifrån samma ämnen som han gör. Den här gången tycker jag att han lyckas med det mesta som krävs. Det är inte Sartre, inte Bergman heller eller ens Spielbergs ”München", men lämnar ändå efter sig mer än minnet av skarpa skott och ljudet när de tränger in i levande kroppar... och i det senare avseendet gör Mann det nog bättre än någon annan. Ta det som en rekommendation eller välmenande varning.

© Johan Lindahl
2006-10-03

Originaltitel: Miami Vice
USA, 2006
Regi: Michael Mann
Med: Colin Farrell, Jamie Foxx, Li Gong, Luis Tosar, Naomie Harris m fl

Genre: Action, Kriminalfilm, Thriller
Svensk biopremiär: 2006-08-11

Sök