Lady In The Water (2006)
Story? Vilken story?
Det är faktiskt något uppfriskande med Mr Shymalan, som envist fortsätter göra filmer det är väldigt enkelt att göra sig lustig över, om man inte är på samma våglängd som han själv. Och att vara det - på samma våglängd - som regissören under hela ”Lady in the Water” är stört omöjligt. Med cirka två års perspektiv är den stämplad som ett fiasko, ett som hotade hela den fortsatta karriären för Shyamalan. Men är den så hopplös? Inte fullständigt. Här frodas idéer och åter idéer, men de hänger inte riktigt i-h-o-p... Kalla det dissonant, eller skiftande tonläge - det är bara förnamnet. Godnattsaga, skräckfilm med något som är tänkt att vara chockeffekter men ofta hämmas av inte alltför skrämmande CGI, socialrealism och så någon variant på väckelsemöte också. Samt en udda version av Bob Dylans ”The Times They Are A'Changing" till eftertexterna som bonus. Vad säger man?
Som sagt; idéerna finns, men storyn är inte berättad med full övertygelse. Och ändå heter en av huvudpersonerna Story. Hon kommer från ”den blå världen” och dyker upp (bokstavligen) i en pool utanför ett lägenhetskomplex där Cleveland Heep (Paul Giamatti) är den dysterlige fastighetsskötaren och allt-i-allon med en tragisk händelse i sitt förflutna. Han blir vittne till det oväntade besöket och har inget Gevalia hemma, men däremot ett gott hjärta och förmåga att lyssna. En bra början.
Men Story (Bryce Dallas Howard) är uppenbarligen hämtad ur en saga, som en av hyresgästerna motvilligt kan fås att återberätta, med hjälp av tolkning och en del diplomati. Excentriska boende finns det för övrigt många av inom en liten omkrets. En av dem (Bob Balaban) är filmkritiker, dryg och odräglig, en ironisk vinkning som Shyamalan kanske gör lite för mycket väsen av, som om han inte själv tror på sin...story. Sade jag något om ojämnt tonläge?
Så vad är poängen till slut? Det finns lite för många av dem, lite för rörigt levererade, och ingår i en agenda som jag inte är säker på att regissören själv kan sammanfatta. Det är något jag gillar med hans protester mot den utbredda cynismen; hans vilja att poängtera att det finns poänger, att livet kan ha ett syfte, eller flera syften - beroende på vem du är. Jag har inga problem med attityden, men jag har problem att se var den här filmen egentligen landar.
Det är inte svårt att föreställa sig folk som skrattar rått åt en del scener med Howards statyeska utspel och begränsade spännvidd, eller de missfostrade monstren. Men jag vill inte skratta åt den här filmen. Jag kan skratta MED den några gånger när ironierna fungerar, till och med tycka att den är gripande i korta skeden. Men detta är ett lapptäcke, med ett antal ganska snygga lappar, ett flertal anskrämliga och en allmän avsaknad av färganalys.
© Johan Lindahl2008-05-09
DVD / Blu-ray
Warner Brothers svenska version innehåller en del material jag inte tagit mig tid att se. Bland annat något slags dokumentär i sex delar, extra scener, auditions och bloopers.