Bilar (2006)
U-turn gone cute
Jag har sett exakt den här filmen förut. Jag kommer bara inte ihåg vad den hette då... Kanske är det flera filmer? Hur som helst:
För racingbilen Lightning McQueen leker livet. Han tillhör den trio av bilar som samtliga har chans på den åtråvärda vinstpokalen och det ännu mer åtråvärda reklamkontraktet med Dinoco. Hans pitcrews får sparken med jämna mellanrum, för McQueen är en bil som "klarar sig själv", med undantag för Mack-trucken Mack som skjutsar honom mellan tävlingarna. McQueen är ärligt talat en riktig diva.
Den här bilen måste lära sig en läxa! Och det får den, på ungefär exakt det vis man föreställer sig. Fast i en liten håla full med karikatyriska karaktärer, tio minuter från den nya Interstate-vägen, får sig McQueen en tankeställare om livet och en bunt vänner.
Det låter eländigt mästrande och mjäkigt, men det här är ju en Pixarfilm, så charmen och det underbara bildberättandet kompenserar något enormt för det. Några turer ute i vildmarken (hur ironiskt är det inte att använda sig av bilar för att berätta om naturens skönhet?) är bländande bildkonst, tävlingarna har tryck och energi, kromet blänker och bländar på fagraste vis på bana såväl som läktare. I "Bilar" är nämligen alla människor utbytta mot... gissa vad: jo, bilar. Det är de förarlösa fordonen som själva pratar och lever sina liv, på vägmotellen är det bilarna själva som rullar in i ett litet garage och somnar.
Ärligt talat fungerar leksaker, havsdjur eller insekter bättre till Pixars favoritsysselsättning: att ge självfullt och medvetet liv åt oväntade saker. Att göra ett ansikte med livfull mimik av grillen på en bil eller lastbil kan låta lite krystat, men Pixar gör ett så gott och naturligt jobb av det som möjligt.
Rösterna hjälper förstås till. Owen Wilson är ett solklart val som McQueen, Paul Newman ett lika lyckat val som gamla Doc - en bil med häftiga hemligheter. Pixar-veteranen Bonnie Hunt spelar Sally, en tydligen rätt attraktiv kvinnlig Porsche som lämnat framgångsrik storstadskarriär och hittat frid och lycka ute i ingenstans.
Standup-komikern "Larry The Cable Guy" (eg. Daniel Whitney) sticker ändå ut i rollen som rostig gammal bogserbil och snart McQueens bästa vän. En hillbilly i samma anda som Cleetus the Slack-jawed jokle, men betydligt mer sympatisk.
"Bilar" formligen knakar av Americana-nostalgi, med 50/60-talets neon, vita däcksidor och allt vad det innebär, men när det görs bra är den där typiska amerikanska skönmålningen av förra sekelskiftets mitt väldigt smittande. Jag gissar att det här är ett projekt som John Lasseter länge drömt om att får göra. Det osar "budskap" om flera scener, pekpinnar om vårt moderna leverne som han väl väntat på rätt tillfälle att få leverera. Nu när det är gjort kanske det är dags att återgå till filmer som är brillianta, inte "bara" snygga och mysiga.
Filmen placerar sig nämligen inte bland Pixars största mästerverk, en nog så svår uppgift. Handlingen och budskapen är verkligen av mest traditionella sort, där det vimlar av inplanteringar som man vet exakt när de kommer användas. Lite mer fantasi och framför allt en ännu mer frenetisk final är något vi lärt oss att förvänta oss av världens kanske härligaste animationsbolag. Visst är "Bilar" en härlig film. Men visst kan Pixar ännu bättre...
© Anders Lindahl2007-01-21