Anthony Zimmer (2005)
Roande men kanske inte överrumplande
Det kanske låter som torftigt beröm, men "Anthony Zimmer" är en skön film. Musik som låter som om Air och Bernard Herrmann turats om med scenerna, skådisar som snarare bekvämt sjunker in i sina roller än tar ut sig, skönt foto och behagliga miljöer. Den ryktbare, men relativt fredliga, superskurken Anthony Zimmers lya är arkitektur nära naturen som skulle få Frank Lloyd Wright att le förnöjsamt från sin himmel och tågturer genom södra Frankrike till kuststäder och lyxhotell gör knappast upplevelsen mer deppig. Är franska turistbyrån en hemlig medproducent, månne?
Toppolisen Akerman (Frey) presenterar i början av filmen Zimmers fantastiskt snillrika plan för att tvätta pengar. Han är buttert beundransfull, och kommer så vara filmen igenom gentemot sin nemesis. Pengatvättplanen är kanske mer hyfsat klurig än himlastormande briljant, och det kan man gott säga om filmen som helhet, skriven såväl som regisserad av Jérôme Salle. Om man inte råkar gissa dess största hemlighet mycket tidigt, som jag hade oturen (eller skarpsinnet?) att göra, känns den nog betydligt intelligentare - men även med hyfsat säkra kort på hand är filmupplevelsen trevlig.
Zimmer är på flykt, ansiktsopererad till oigenkännlighet. Hans flickvän Chiara (Marceau) får strax innan deras efterlängtade möte istället ett brev med lite instruktioner. Hon ska hitta någon som liknar honom tillräckligt för att inleda ett raffinerat bedrägeri. Offret blir Francois, nyss frånskild, stillsam men ingen mes. Hennes gåtfulla inviter och skönhet är nog för att göra honom mer eller mindre störtkär, utan att han för den sakens skull blir en patetisk, drägglande loser, och frågan han snart ställer sig är "varför ska hon envisas med att tråna efter den där kriminelle typen?" Ja, hennes list och egentliga brist på känslor för den oansenlige främlingen framkommer ganska snabbt, men det hindrar honom inte från att insistera på att han är rätt man för henne. Francois förälskelse gör honom kapabel till allt djärvare handlingar och han genomgår en skön personlighetsförändring till det allt coolare, alltmedan polisen och ryska maffian jagar dem båda. Marceau å sin sida utsätts inte för några enorma utmaningar i sin roll, men hennes närvaro gör mycket för att lyfta filmen ändå.
En konfrontation nalkas oundvikligen mellan de jagande och den jagade. Hur ska det gå? Ja, helt paff blev jag alltså inte. En mindre hemlighet överraskar en smula, men den stora hemligheten... inte fullt så mycket. Men med sitt säkra hantverk och sin trivsamma story är "Anthony Zimmer" ändå ett fint tips när man söker en film som aldrig skulle få för sig att göra en på dåligt humör. Om du söker efter en film som entusiastiskt strävar efter att göra dig på dåligt humör rekommenderas istället "Giliap".
© Anders Lindahl
2006-09-30
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
Originaltitel: Anthony Zimmer
Frankrike, 2005
Regi: Jérome Salle
Med: Sophie Marceau, Yvan Attal, Sami Frey m fl
Genre: Romantik, Thriller
Svensk biopremiär: 2006-07-14
