Uppgörelsen - 12 and Holding (2005)
The Ice Storm möter Stand by Me
Att Michael Cuesta regisserat några avsnitt av "Six Feet Under" känns ganska logiskt redan några minuter in i filmen. En olycka (eller ett mord, beroende på vem du frågar) följd av begravning följer mallen från den hyllade serien. Situationen har etablerats och en tragedi refererats, på ett relativt behärskat vis med tanke på offrets ungdom och de hemska omständigheterna. Men där dödsfallen i den nämnda serien nästan tjänade som en backdrop för entreprenörsfamiljens förehavanden, handlar det här förstås mycket mer om hur livet trots allt måste gå vidare. I alla fall för vissa...
"Uppgörelsen" ger sig utan att blinka i kast med alla föräldrars värsta mardröm. Barn lever farligt, men tycks alltid klara sig, är den konventionella visdomen. Men när de inte gör det? Och när andra barn bär skulden? När det inte finns några svar att ge?
Tvillingbröderna Jacob och Rudy har blivit en ensam tvilling (lösningen för att låta en skådis sköta båda jobben i början är rätt smart, lite komisk och lite sorglig på samma gång). Den mark som pappan inte kunde tänka sig att sälja ("barnen leker ju där") vill han plötsligt, av förklarliga skäl, inte se mer - den får gärna omvandlas till något helt annat, något oigenkännligt. Genom filmen pågår nybyggnationen ute i skogen, och skapar förutsättningar för både möten och... något annat.
Vi följer i huvudsak tre barn i skuggan av tragedin. Jacobs kompisar har, föga överraskande, lättare för att "komma över det hemska och gå vidare". Lillgamla Malee, som har en psykologmorsa, kan till och med formulera problematiken på proffsigt manér. Hennes främsta nya intresse är en av mammans patienter, en kille minst dubbelt så gammal som hon. Hon drar sig inte ens för att tjuvlyssna på hans terapisessioner. Överviktige Leonard, som var med vid olyckan, ser en möjlighet till ett bättre liv tack vare en en rättfram men schysst idrottslärare och kämpar hårt mot en oförstående familj där man förväntas äta "ordentligt".
Men Jacob, den kvarvarande brorsan, kan inte lika lätt släppa det som hänt, och det faktum att de skyldiga fått väldigt lindriga straff. Visst konfronterar han en av ungarna som orsakade olyckan på ungdomsanstalten, men kanske inte riktigt i den anda som Malee menade.
Att Leonard efter ett fall i samband med olyckan drabbas av "anosmia", oförmåga att känna lukt och smak, är kanske passande med tanke på hans uppenbara övervikt - men är det också humor? Är det menat så? Just "Six Feet Under" var ju en hemort för en skev sorts svart humor som kanske inte är tänkt att locka till asgarv. Men här finns det plats för raka och rätt snälla skämt också, vilket inte skadar alls. Här finns till exempel den klassiska "Cold turkey"-scenen - ni vet när någon drogberoende tvingas svetta ut sina demoner i ett låst rum. Fast med en helt annan, och rätt rolig, vinkling. Ett tag i alla fall...
Det är också, i brist på ett bättre ord, märkvärdigt spännande. På en ganska blygsam speltid, trots ett tempo som egentligen inte känns högt, hinner det hända en hel del. Bakom allt ligger en pirrande oro, kanske delvis baserad på förväntningar i "genren" (vilken nu den är), men mest på att både barn och vuxna tar så drastiska vägar för att uppnå vad de vill eller hitta lycka. Med närmast nagelbitande nervositet åser man trovärdiga men galna idéer förverkligas. Och hur ska barnen veta vad som är rätt, med så trasiga föredömen bland de vuxna?
Med undantag för hur en sent inkommen karaktär aldrig riktigt hittar sin plats i filmen, som om filmskaparna inte riktigt vet vad de ska göra med honom, känns filmen väldigt genomarbetad. Skådisarna är helt suveräna, kanske jag borde passa på att nämna. Kids såväl som vuxna spelar "rent utan falska toner", eller någon annan utnött liknelse. Det tafatta, lillgamla, arga och pinsamma och allmänt "vanliga" i barndomen skildras skickligt, men också det mörkare fungerar.
På ett märkligt sätt glider Cuesta och manusförfattaren Cipriano hela tiden förbi allsköns fällor utan att i sina undanväjningar rasa ner i andra fällor. Plötsligt börjar man tro att en typisk familjefilmsscen är på ingång, men via en snygg manöver undviks detta, utan att filmen i ramlar ner i den lika trista diametrala motsvarigheten - tom provokation. Jag har inget tålamod med tom provokation, scener skrivna för att folk ska "prata om dem" eller hylla det djärva i dem. Det är ofta farlig mark som Cuesta rör sig i, men skildringen håller sig på rätt sida - även om inte karaktärerna alltid gör det.
Personligen tycker jag att även slutet - en svårbeskrivlig hybrid av lyckligt och raka motsatsen - stämmer in på detta. Vissa kanske inte skulle hålla med.
© Anders Lindahl
2006-12-12
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
Originaltitel: Twelve and Holding
USA, 2005
Regi: Michael Cuesta
Med: Linus Roache, Jayne Atkinson, Conor Donovan m fl
Genre: Drama, Thriller
Svensk biopremiär: 2006-07-07
Hemmabio: 2006-12-06
