Jekyll + Hyde (2005)
Skräp + skrutt
Medicinstuderande har ingen koll på moral och ingen respekt för liv. Det har andra filmer lärt oss, exempelvis "Flatliners". Jay Jekyll är lite nördig och mycket ambitiös, en livsfarlig kombination i filmens värld. Hans lärarinna vägrar stödja hans extrema och olagliga forskning så han fuskar vidare på fritiden. Målet är inte helt uttalat, men en lyckligare och mer självsäker människa på kemisk väg kanske? Resultatet blir katastrofalt för med attityd och självförtroende kommer som alla förstår oundvikligen också ondska. Vad Jay först tror är mardrömmar är nog snarare minnen av hemska saker han gjort när han varit "Hyde", som han kallar sitt alter ego.
I sin videodagbok berättar Jay om sina forskningar, men klippen ur denna dagbok är ytterst fragmentariska och med de kronologiska hoppen hade det kunnat bli svårt att hänga med. Handlingen är dock alldeles för enkel för att den risken ska bli överhängande. Det är förstås Robert Louis Stevensons klassiska berättelse, omtolkad och uppdaterad ännu en gång, varken mer eller mindre. En av få skillnader är att Jay, till skillnad från originalets Jekyll, inte förändras markant till utseendet när han tar sin drog - han blir bara lite snyggare och behöver inte bära glasögon.
Det handlar om människans kapacitet till onda gärningar, om vad det är för spärrar som gör att vi avhåller oss från dem. Stevensons dystra budskap är väl helt enkelt att om vi tror oss slippa undan med det så kan vi alla göra vad för jäkelskap som helst. Det är diskutabelt, det är simplistiskt, men i hans korta 1800-talsroman skapades en väldigt lyckad symbol för den mänskliga dualiteten som levt vidare som ett odödligt begrepp. Nu är det tjugohundratal och ingen utveckling har dock skett, vare sig vad gäller människan godhet (sorry, Roddenberry) eller graden av komplexitet i många skräckberättelser.
Med okända skådisar och troligen filmad digitalt men flitigt och hyfsat skickligt efterbearbetad för svärta och "filmlook" känns "Jekyll + Hyde" delvis som en typisk budgetrysare - fast med "festivalambitioner". Det är länge mer behärskat än vad man brukar vänta sig i genren skräck. Det finns plats att säga att filmen handlar om andra och mer allmängiltiga saker än personlighetsförändrande mirakeldroger. Helt vanligt drogberoende, till exempel. Eller kampen för att vinna och bli "lyckad" och hur långt människor kan gå för att nå framgång. Men det är också ofta egentligen exakt samma sorts film som "Fredagen den 13:e", inklusive det faktum att människans största fiende kan vara ens libido - i alla fall när en farlig mördare stryker runt i närheten. Dialogen är endast marginellt mer raffinerad.
"Jekyll + Hyde" är en film som verkar vilja tas på allvar men inte gör något för att förtjäna det. Varför duktiga Patrick Doyle åtagit sig att göra originalmusiken kan jag inte ens gissa. Kanske kunde Kenneth Branagh inte utlova några nya kneg på ett tag. Hans skickliga kompositioner lurar en tillfälligtvis att tro bättre om filmen än den är värd, men tricket fungerar bara en stund. Det här är skrutt och skräp, inte ens Mozart eller Morricone hade kunnat dölja detta faktum särskilt länge.
Utan nämnvärt sinne för humor eller någon plats för sympati för huvudpersonerna blir "Jekyll + Hyde" en ganska kall historia. Kall, men inte smart. Utan särskilt mycket våld i bild att tala om blir det också en ganska tam historia. Det minst smickrande sättet, och kanske därför det mest passande, att beskriva filmen är kanske att säga att den känns som en dålig skräckfilm där någon klippt bort allt våldet.
Jag hade väl närt någon svag förhoppning om att filmen skulle friköpa sig mot slutet med någon oväntad vinkling. Tråkigt nog är det mot slutet som filmen blir allra sämst. Från att bara ha varit tämligen andefattig och fantasilös försöker den sent om sider kompensera för det tunna manuset med långa scener som verkar improviserade men inte regisserade eller ens redigerade, där övergivna lokaler tilltros skapa en rent hypnotisk spänning bara man slänger ut lite presenningar och ljussätter dem. Dåliga filmer som "Saw" och bra filmer som "Blair Witch Project" och "När lammen tystnar" glimtar kort till ur minnet. Vad hjälper det?
Har ni sett den där småroliga filmen där en tjock Eddie Murphy tar en drog som gör honom smal, cool och lite elak? Den här är endast marginellt mer skrämmande och inte rolig alls. Undvik.
© Anders Lindahl
2006-06-26
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Varför eklektiska Noble Entertainment, som bland annat distribuerar de allra intressantaste koreanska rullarna, har valt att ta sig an denna film förstår jag faktiskt inte. Extramaterial finns det inget. Synd, för ett kommentarsspår där Stillwell förklarar hur bra hans film är hade nog kunnat vara väldigt underhållande.Release 2006-07-12, hur som helst...
Originaltitel: Jekyll + Hyde
USA, 2005
Regi: Nick Stillwell
Med: Bryan Fisher, Bree Turner, Maria Del Mar m fl
Genre: Skräck, Thriller
