Fever Pitch (1997)
För kärleken till spelet
"Fever Pitch" är en film som lyckas fånga två kärlekar mycket lyckat; den till kvinnan i ens liv och den till sporten. Kvinnan i huvudpersonens liv har förstås en extra uppgift i filmen: alltså rollen som skeptikern, som inte riktigt förstår vad som kan vara så viktigt med en samling vuxna män som jagar en boll, men som slutligen kommer till något slags "insikt".
Colin Firth, som bland annat spelade den lite tristare av Bridget Jones bägge kärlekar, är Paul. Paul hejar på Arsenal. Hejar är kanske en underdrift. En dålig match kan ruinera en hel vecka, en tillfällig medgång kan skapa glädje ända in i själen. Som liten grabb (i Luke Aikmans skepnad) hänger Paul med farsan på sin första fotbollsmatch. Att det är just Arsenal han råkar se är något av en slump, men hädanefter är det laget i hans liv. Allt mer självständigt ser han till att kunna följa matcherna och hojta tillsammans med klacken, och som vuxen är det fortfarande hans största intresse. Drömmen om att se dem ta guld hägrar, men krockar år efter år med den bistra verkligheten.
I mötet med lärarkollegan Sarah (Ruth Gemmell) tvingas han se om sina prioriteringar, med skiftande framgång. Idealet vore förstås om hon var lika engagerad i lagets väl och ve, men hon verkar inte riktigt förstå storheten.
Tja, varför är fotboll så oerhört viktigt? Visst försöker Paul förklara, men det är i första hand en ologisk kärlek och kanske just därför så stark. Filmen slår ett skickligt slag för rätten att hetsa upp sig över något egentligen helt meningslöst, en krydda i tillvaron som tar över hela maträtten.
Tragedin på Hillsboroughstadion 1989 då nästan 100 människor omkom berörs i filmens allvarligaste ögonblick men huvudsakligen fokuserar den på att visa på de små problemen med sportfanatism, inte minst de relationsmässiga alltså. Om ämnet huliganism lockar är det kanske istället Philip Davis "I.D." du bör se.
Med en smittande glädje, Nick Hornbys skickligt skrivna och till duken överflyttade dialog och sköna, jordnära mänsklighet är "Fever Pitch" ett väldigt charmigt stycke film. Finalen är precis som den ska, vilket i det här fallet känns helt rätt. Hopp och förtvivlan gällandes de två viktigaste sakern i Pauls liv avlöser varandra in i mål.
Som värvningsrulle för Arsenals hejarklack eller ett fotbollsintresse i största allmänhet är "Fever Pitch" inte dum alls. Som kärlekskomedi i fotbollens skugga är den minst lika bra. Ett russinhattrick med extraberöm för ett par snygga dribblingar blir det.
FOTNOT
Ny amerikansk remake finnes, gjord av bröderna Farrelly, där fotbollen givetvis bytts ut mot baseball, och där laget Jimmy Fallon envist hejar på är Boston Red Sox. Det var ju inte länge sedan som Red Sox bröt en lång trend av motgångar och tog hem storsegern, till bland andra Stephen Kings jublande glädje. Där lyckades jag med andra ord spoila den filmen, utan att ens ha sett den!
© Anders Lindahl
2006-06-09
Originaltitel: Fever Pitch
Storbritannien, 1997
Regi: David Evans
Med: Colin Firth, Ruth Gemmell, Luke Aikman, mfl
Genre: Komedi, Romantik
Teman: Fotboll
Ingår i följande teman
