American Dreamz (2006)
Drömmar, dödliga vapen och deprimerade presidenter
- Bring me some freaks!
Ja, nu är det officiellt: den speciella Hugh Grant-månaden på russin är förlängd, helt oprovocerat. Han är tillbaka - och den här gången är han dryg. Som i ”Bridget Jones"-beräknande bondfångare och lite till. Han börjar filmen med att till synes oberört acceptera senaste flickvännens avsked och önska henne lycka till.
- Du får mig att känna mig som en bättre människa. Och jag är inte en bättre människa. Jag är jag.
Grant spelar Martin Tweed, programledare för det hetaste i etern - just det, ”American Dreamz”, där musikaliska talanger från hela landet tävlar om nationens (och Tweeds) gunst. Idealiskt bör man väl ha sett mer av "American Idol” eller dess svenska avläggare än jag gjort för att känna igen gliringarna när de kommer. Det här med talang behöver för övrigt inte vara den mest värdefulla egenskapen.
Och det gäller tydligen även för valet till landets högsta ämbete. President Staton (Dennis Quaid) har nyss fått förtroende fyra år till, men överraskar betjänten med att vilja läsa tidningen på morgonen. Det brukar helt uppenbart inte höra till rutinerna. Och vid ett träningsläger för terrorister någonstans kring den afghansk/pakistanska gränsen ruineras en promotionvideo av en broder med svaghet för amerikanska musikaler men mindre fascination för stridskonsten. Som straff skickas Omer (Sam Golzari) till USA där han ska invänta kontakt från närmaste cell. Om man nu någonsin vågar anförtro honom något viktigt uppdrag...
Men han lyckas vara i rätt garage vid rätt tillfälle för att snappas upp av talangscouterna från TV-succén handlingen kretsar kring och cellen ser chansen att utnyttja möjligheten. Presidenten har nämligen övertalats av sin stabschef (Willem Dafoe) att agera gästdomare i den hägrande finalen. Omer börjar därför drillas av kusinen Iqbal (möjligen spelad av Ola Salos lillebror) som helst velat vara med själv och tävla. Bland konkurrenterna finns Sally (Mandy Moore) som visserligen sjunger hyfsat, men som alla andra behöver 'human interest'-poäng. Hon klassificeras snabbt som 'white trash' från en splittrad familj och tar tillbaka den pojkvän hon tidigare dumpat efter att han tagit värvning men skickats hem från Irak med en skottskada första dagen i fält ("krigsveteran - lysande!" myser Sallys agent).
"American Dreamz" (filmen alltså) är en softad satir med breda penseldrag men inte helt utan bett. Ofta undrar jag vart den egentligen är på väg och vad som är den främsta måltavlan. Presidenten kan först misstas för en stand-in för George W. Bush, men jag vet inte vart regissör Weitz lutar politiskt och Staton framstår i första hand som en reko kille med mer presidentiell utstrålning än allmänbildning, vilket han plötsligt får lust att ändra på.
- Visste du att det finns två olika sorters irakistanier?
- Tre, fyller frun i medan stabschefen suckar över att 'need-to-know'-dosen överskridits. Att Dafoe stylats (eller vad man nu ska kalla det) för att likna Dick Cheney är nog inte alltför vågat att påstå, trots allt. Han intog en liknande skumraskposition i "XXX2" och här vill han ha full kontroll över allt vad presidenten gör offentligt, men ledaren själv börjar tvivla på sitt kall och måste släpas in i strålkastarna igen.
Men slugast av alla är nog Sally och Mandy Moore gör faktiskt ett imponerande porträtt av en person som underskattas av de flesta, men ser till att få alla optioner att utverka till sin egen fördel. Tweed ser igenom skalet, eftersom han själv anar en syskonsjäl. Filmen vacklar som satir eftersom den aldrig vill vara riktigt elak, samtidigt som är nyanserad nog att förmedla en del insikter om människans komplexitet. Grant spelar en slags nihilist eller väldigt krass realist och inte räknar med att bli älskad på allvar, däremot gärna beundrad, fruktad eller hatad av de han möter. I ett förhållande är allt bättre än ömsesidigt förakt ett fall framåt.
Ifjol kom även "Thank You for Smoking” som var en vassare och mer intrikat satir, där "American Dreamz" verkar hålla igen på en del punchar. Det kan se ut som en slätstruken historia som stannar på halva vägen, men den kanske döljer en del skarpsinne i silkeshandskarna. Om man skärskådar framförallt slutet så har den inte många illusioner om fair play och demokrati inom showbiz-världen. När den siktar mot hjärtat av celebritetskulten är den som bäst, inte när den lite i marginalen diskuterar terrorismen och dess tänkbara orsaker.
© Johan Lindahl
2007-04-29
DVD / Blu-ray
På Universals svenska utgåva finns inget extramaterial att tala om, vilket är synd. Åtminstone ett kommentatatorsspår kunde väl ha klämts fram, eller några intervjuer där idéerna bakom filmen utvecklades en aning.
Originaltitel: American Dreamz
USA, 2006
Regi: Paul Weitz
Med: Dennis Quaid, Willem Dafoe, Hugh Grant, Mandy Moore, Sam Golzari m.fl.
Genre: Komedi, Musikfilm
Svensk biopremiär: 2006-06-24
