En enkel plan (1998)
En enkel, jättebra film
Om du hittade en väska pengar, och ingen visste om det, skulle du behålla dem då? En intressant pubdiskussions-fråga, och även intrigen till en eller två tidigare filmer. Men om det verkligen händer? Om vi skippar alla putslustiga komedi-komplikationer och på allvar tar oss an det här ganska intressanta dilemmat. Då har vi "En enkel plan", en film som gjorde mig ytterligt nedslagen och glad som en speleman på samma gång.
Sam Raimi, som huserar högt på min lista över favoritregissörer, brukar antingen regissera med yviga, komiska gester, i egenproducerade slapstick-artade skräckfilmer med drag av matiné, som "Evil Dead"-trilogin och "Darkman", eller arbeta för stjärnor som gillar hans handlag och tror att det enkelt kan kombineras med ett färdigskrivet manus, som Sharon Stone och Kevin Costner.
"En enkel plan" passar inte in på någon av beskrivningarna ovan. Kanske vill han här visa att han kan göra vad som helst, och har medvetet arbetat tvärt emot sitt vanliga sätt. Istället för de imponerande berg och dalbane-kameraåkningarna har vi här ett diskret, stämningsfullt filmande, där miljöerna fångar ögat snarare än kamerans akrobatik. Istället för Bruce Campbells medvetet slapstickartade överspel, ser vi Bill Paxton, den alltid lysande Billy Bob Thornton och en lågmält ränksmidande Bridget Fonda briljera i varsina roller som "vanliga människor". Det är inte så att de spelar passivt eller stelt, det är att de rörelser de gör, de tonfall de har, känns så sanna att man inte uppfattar det som skådespeleri.
Scott B. Smith har skrivit manus efter sin egen bok, och det är ingen solskenshistoria han bjuder på. Hank (Bill Paxton) i sällskap med sin tafatte och hjärnslöe bror Jacob (Billy Bob) och traktens arbetslösa fyllo hittar ett kraschat plan och runt 4,5 miljoner dollar. Vad gör man? Hank skrattar först åt deras förslag att behålla pengarna, men låter sig övertygas. Han ska ju snart bli far, ingen verkar sakna pengarna, och om de bara kommer på en idiotsäker plan finns det ingen risk. Varför inte försöka?
Filmens budskap är enkelt: ingen plan är idiotsäker, och har man väl börjat tumma på Rätt och Fel kan man kusligt snabbt rationalisera bort allt värre gärningar. En ond cirkel har skapats och slutet kan bara bli tragedi.
Handling och miljö för gärna tankarna till bröderna Coens "Fargo", och Raimi som är gammal vän till dem, lär ha bett dem om råd kring att filma på vintern. Retsamt nog har han sedan överträffat dem på alla fronter. "Fargo", i mitt tycke ingen av Coens bästa filmer, har en kall distans, ibland gränsande till hånfullhet, som helt saknas här. Raimi berättar med personerna, inte om dem, med respekt och engagemang.
Lika intressant som huvudintrigen är spelet mellan de två bröderna Hank och Jacob, som på gott och ont lär känna varandra bättre än förut under de mörka omständigheter deras "enkla plan" har resulterat i. Filmen är kanske i sin helhet mer gripande än klassiskt spännande, och enkla genrebegrepp som thriller ter sig ganska missvisande.
"En enkel plan" är en film som imponerar. Jag tvekar dock lite om vilka man törs rekommendera den här filmen för. Blivande filmmakare och skådespelare, definitivt. Folk som funderar över att begå ett "litet, litet brott utan offer" och behöver ett varnande finger, absolut. Men, om man man bara vill se en skön rulle, döda ett par timmar, kanske man ska leta efter den på ytan liknande, men mer underhållande "Shallow Grave".
© Anders Lindahl
2000-06-15
Originaltitel: A Simple Plan
USA, 1998
Regi: Sam Raimi
Med: Bridget Fonda, Billy Bob Thornton, Bill Paxton
Genre: Thriller, Drama
