Sometimes in April (2005)

Döden utanför hotellet

3 russin

Det börjar med det berömda citatet av Martin Luther King om att vårt största problem inte är onda människors handlingar utan föregivet goda människors tystnad. I Rwanda, våren 1994, blev den obehagliga sanningen mer tydlig än vi skulle vilja. "Sometimes in April” är producerad av kabel-TV-bolaget HBO - just det, de som ligger bakom "Sopranos", ”Rome”, ”Sex and the City” med mycket mera. Kort sagt kan man kalla det ett dokudrama för dem som sett ”Hotell Rwanda” och vill ha mer kött på benen, även om det uttrycket nästan fastnar i halsen i det här sammanhanget.

De folkbildande ambitionerna är faktiskt väldigt imponerande, även om det i viss mån verkar gå ut över filmen som drama. Vi får så mycket statistik och historia kastad i knät redan de första minuterna att det känns som om man satt på skolbänken. Men jag vill inte gärna ge mig ut på en längre kritisk utläggning om det. Det här är ett värdefullt stycke tidsdokument och iscensatt nutidshistoria om en skandal som de flesta av oss vet alldeles för lite om och som vi förhoppningsvis kan lära oss något av. Eller är det så illa som Sting påstod i låten "History Will Teach Us Nothing” för snart 20 år sedan? Här hör vi en efterklok predikan av Bill Clinton efter inledande fakta om belgarnas kolonialism 1916-1959 och spänningarna i landet som accentuerades efter självständigheten. Handlingen i övrigt rör sig på två plan; den berättar om två bröder som drivs isär av konflikten 1994 och hur de sedan försöker närma sig varandra igen tio år senare under rättegångarna mot krigsförbrytare i den internationella tribunal som tillsatts på tanzanisk mark.

Regissören Raoul Peck är en sann kosmopolit, född på Haiti, men har bott i Europa och Afrika också. Han väljer att beskriva konflikten dag för dag, ackompanjerad av alltmer hårresande siffror på antalet dödade under det som omvärlden ville undvika att kalla för vad det verkligen var - det mest organiserade folkmordet sedan andra världskriget. Det sker alltså i en överlappande form där vi gång på gång flyttas fram till 2004 och efterdyningarna. Bröderna Augustin (Idris Elba) och Honoré (Oris Erhuero) är hutuer, men hamnar på kollisionskurs eftersom Augustins fru tillhör minoritetsgruppen tutsi samtidigt som Honoré propagerar för "Hutu Power” i rollen som radiopratare. När filmen börjar förstår vi att Augustin förlorat sin familj och lever med en annan kvinna, lärarinnan Martine (Pamela Nomvete) som har egna trauman från kriget. Augustin känner dock inte till hela historien om vad som hände hans hustru och barn, medan han har anledning att tro att brodern vet mer. Men vill han veta allt?

I rättegången ställs frågor om skuld och ansvar i stil med;
- Var ser ni blodet på min klients händer? Radiostationer dödar inte människor. Människor dödar människor.
Känns resonemanget vagt bekant, med några variationer? Någon konstaterar också att ”The killers are the stars of the show”. I den del av filmen som skildrar händelseförloppet 1994 är berättandet konventionellt men obevekligt. Evakueringar av utlänningar, högar av lik, män med machetes som målmedvetet och metodiskt rör sig i grupp mot "dagens uppgift"... Parallellt pågår diskussioner i USA och FNs högkvarter men de leder inte till aktiv handling - inte förrän rebellarmén RPF drivit ut den massakrerande hutuarmén och en omvänd flyktingsituation uppstått.
- It's too bad that the CNN factor didn't kick in a little sooner, konstaterar en amerikansk (?) general, spelad av Noah Emmerich i ett informellt samtal med en FN-anställd (Debra Winger) som ska förställa något av samvetets maktlösa röst i de salongerna. Winger och Emmerich (från "Truman Show" och ”Beyond Borders") är de mest kända skådespelarna i rollistan men får inte tillfälle att visa något större register och det är väl ett av filmens tillkortakommanden. De verkar vara med som något slags symboliska ambassadörer för att lättare sälja in filmen, kantänka, utan att egentligen agera på allvar.

Filmen förstärker annars bilden från "Hotell Rwanda" och reportageboken ”We Wish to Inform You that Tomorrow We Will be Killed with our Families" (av Philip Gourevitch) att RPFs offensiv var nyckeln till slutet på blodbadet. Gourevitch är för övrigt angiven som en av konsulterna i eftertexterna. Det kan också vara värt att nämna musiken som Bruno Coulais ("Gosskören") svarat för och som förstärker stämningen av melankoli, sorgen som aldrig släpper taget helt om de överlevande. Filmen är dessutom inspelad på plats, i Rwanda vilket kommenteras i extrainslagen på DVDn. Mitt helhetsintryck; "underhållande" är kanske inte ordet för dagen, men "engagerande" täcker in effekten av ett drama som påminner mig om John Duigans "Romero". Det är välgjort - och värdefullt av många skäl, men saknar kanske den riktiga gnistan som uppstår när man har en karismatisk personlighet som Don Cheadle i huvudrollen och låter honom få ut maximalt av sin förmåga. Men det här är ändå en utmärkt komplementfilm till...ja, ni vet vilken jag menar.

© Johan Lindahl
2006-07-10


DVD / Blu-ray

Utgåvan från HBO-Films (vet inte riktigt om den skiljer sig från zon till zon eller inte) innehåller dels en tidslinje över de avgörande händelserna i konflikten. Bakgrund, sammanhang och detaljer klargörs, parat med avslöjande citat av bland andra Bill Clinton, Madeleine Albright och Kofi Annan. Här finns också en fullt godkänd "making-of” där regissören och de ledande skådespelarna intervjuas.
- Det är nästan en Shakespeariansk situation. De dras mellan kärlek och hat, säger Raoul Peck om bandet mellan bröderna i filmen och betonar att han inte var intresserad av att göra en 'svart "Schindler's List"'.
- Som afrikan är jag ledsen att jag inte visste mer. Jag var som resten av världen, erkänner å sin sida skådespelerskan Pamela Nomvete.
Dessutom finns ett fotobibliotek från Rwanda att tillgå. Inget fel på extramaterialet om syftet var att sprida bättre kunskaper till om- och eftervärlden, med andra ord.
Originaltitel: Sometimes in April
Frankrike/USA/Rwanda, 2005
Regi: Raoul Peck
Med: Idris Elba, Oris Erhuero, Debra Winger, Noah Emmerich, Hubert Koundé mfl

Genre: Drama, Historia, Krig







     

Dela |