Björnen (1988)
Björnar är som människor
"Björnen" är en ganska enkel historia. En liten grabb förlorar sin mamma när hon lite klantigt drar ner ett klippblock över sig. Han tyr sig till en storvuxen buse som har beväpnade män efter sig, och en ständigt eskalerande konflikt leder fram till en både spännande och lite överraskande final.
Men historien är ju inte hela historien. Hälften av huvudpersonerna i "Björnen" är ju, som titeln antyder, björnar och dessutom görs många minnesvärda biroller av alltifrån hjortar till en puma. Inget av djuren pratar, ska poängteras, för även om det är en mestadels barnvänlig (om än inte blodfattig) historia så är vi långt ifrån Disneys värld.
Jobbet med att regissera och planera måste ha varit enormt. I samspelet mellan djuren finns en naturlighet och "spontanitet" som bara kan vara produkten av ett otroligt tålamod. Björnungen är hysteriskt gullig och hans plastpappa framstår verkligen som en en skrämmande bjässe utvandrad direkt ur närmaste skogsbryn. Deras framväxande vänskap, som leder till rörande lojalitet, är under omständigheterna trovärdig - och hur kan jättebjörnen undgå att drabbas av ansvarskänslor när ungen piper nästan som en liten katt och envetet travar efter honom genom vildmarken?
Människorna i handlingen, en duo pälsjägare bestående av Tchéky Karyo och Jack Wallace, är inga ondskefulla karikatyrer, men visst är de ett i högsta grad konkret hot. Om de skulle drabbas av tvivel gällande det rätta i att ha ihjäl djuren så är det ett undantagsfall baserat på närmast personlig respekt.
Det här var första gången som Jean-Jaques "Rosens namn" Annaud tog på sig den svåra utmaningen att göra film med djur som huvudpersoner. För inte så länge sedan kom "Två tigerbröder", en film med liknande premisser och förtjänster. "Björnen" var ändå mer unik när den kom, och är fortfarande ett väldigt imponerande stycke film. Imponerande och bitvis riktigt engagerande.
Naturen används till makalösa panoramer och omsorsgfullt komponerade vyer, där ett välregisserat (?) djur kan komma in i bild med perfekt timing i slutet av någon långsam majestätisk åkning. Det enda man kan klaga på i hantverket är kanske ett par stop-motionanimeringar som ska föreställa björnungens drömmar, sekvenser som mest känns konstiga.
Som sagt, det är en enkel historia, där det mest anmärkningsvärda är att den över huvud taget gick att berätta på det här viset. Det är just svårighetsgraden i det hela som gör att jag ger "Björnen" fyra russin. Om samma historia hade berättats i tecknad form, till exempel, hade det inte funnits lika mycket att imponeras av. "Björnen" är kort och gott väldigt bra för att det är riktiga björnar i den. Det är väl ett så gott skäl som något.
© Anders Lindahl
2006-05-14
Tack till Atlantic Film för recensionskopia
Originaltitel: L' Ours
Frankrike / USA, 1988
Regi: Jean-Jeaques Annaud
Med: Bart the Bear, Youk the Bear, Tchéky Karyo, Jack Wallace
Genre: Drama, Äventyr
