Bubba Ho-tep (2002)
Charmigt och schaskigt om själastjälande
En åldrad, vresig Elvis Presley, som dumt nog bytte plats med en imitatör en gång i tiden och inte hann byta tillbaka innan imitatören dog, framlever sina dagar på ett åldringshem i USA. Bland hans få vänner finner vi en svart man (Davis) som insisterar på att han är John F. Kennedy och att hans hjärna har bytts ut mot en påse sand. När mysko saker börjar hända på hemmet - mord med mumieförtecken med mera - är det upp till den fabulerande (?) duon att försöka göra någonting.
Kultskräckförfattaren Joe R. Lansdale har skrivit novellen som ligger till grund för den här mycket märkliga historien. Favoriten Bruce Campbell håller sig här ungefärligen i sin favoritgenre, den komiska skräckfilmen, men hans roll och även tonfallet i historien är tämligen annorlunda. "Bubba Ho-tep" blandar klassisk budgetskräck med slapstick, men inte riktigt på samma sätt som Sam Raimi, även om Campbell slutligen får rejält med stryk precis som i Sams filmer.
Det här är, ska raskt sägas, inte så flamsigt som det låter. Ålderskrämpor och problem av det mer förödmjukande slaget, tillsammans med Elvis allmänna surhet, ger filmen en känsla av dysterhet mellan skratten. Det är delvis en betraktelse över åldrandet som sådant - om hur de sista åren kan tyckas sakna både värde och värdighet, och hur det bästa att hoppas på kan vara ett bra slut. Ett sista hjältedåd, kanske.
Det är också ofta plumpt, och särskilt från den propra (om än troligen galna) Kennedy låter de grova orden nästan lite chockerande när Ossie Davis ger sådan oväntad värdighet åt sin osannolika karaktär. Från "Den sjungande detektiven" har en hel scen (och kanske halva Elvis personlighet) lånats men det är omöjligt att låta den vetskapen hindra en från att skratta åt Campbells snuskigt förnöjda min.
Effektmässigt är detta, vänligt uttryckt, en festivalfilm. Den farliga skalbaggen som blir första tecknet på att det är fara å färde ser verkligen inte verklig ut. Campbells gammalsminkning är dock skickligt gjord och hjälper till att få honom att se härligt skröplig ut. Resten av jobbet gör Campbell med den äran. Lika vig och studsig som han brukar vara, lika stel och ömtålig verkar han här, och får varje steg att se knarrigt smärtsamt ut.
Spridda beröm kan utan tvekan delas ut på liknande sätt åt andra håll. Huruvida filmen som helhet är huvudsakligen bra eller dålig gör dess konstighet det lite svårt att avgöra. Jag lutar åt tre russin, men det är verkligen inte den sortens russintrio som betyder "medelmåttigt".
© Anders Lindahl
2006-05-01
Originaltitel: Bubba Ho-tep
USA, 2002
Regi: Don Coscarelli
Med: Bruce Campbell, Ossie Davis, Ella Joyce, Heidi Marnhout, Bob Ivy
Genre: Drama, Komedi, Thriller
Relaterat ur russinbloggen
2001-07-03: Bruce Campbell är Elvis!
