La Mujer de mi hermano (2005)

Mer känsla än förnuft

De stämningsfulla förtexterna med naturmotiv i makroperspektiv kan förleda en att tro att en dokumentär från Discovery Channel väntar. Porlande vatten, löv, insekter... och den drömska och suggestiva tonen som slås an håller sedan i sig ganska konsekvent även när närstudien av beteendemönster går över till människosläktet.

- Hur skulle du klara dig utan mig? är första repliken.
En man vänder en vält skalbagge på rätt köl igen och travar sedan vidare in i sitt hus, ett bygge som få dödliga bebor i verkligheten. Det kan jämföras med den magnifika villan i svensknorska "Musik för bröllop och begravningar" om det säger något. Med en del gigantiska glasväggar och perfektionistiskt, för att inte säga kliniskt stenstaplande, men imponerande och ändå ganska inbjudande. Poolen är väl ett skäl. Villan verkar ligga ensligt till men strategiskt nära en storstad, eftersom mannen i huset, brödvinnaren Ignacio är en framgångsrik företagare (vilket förefaller finansiera det goda livet).

Ignacio (Christian Meier) är lätt att stämpla som en torrboll, medan hustrun Zoe (Bárbara Mori) är eldigare och uppenbart otillfredsställd med äktenskapet. En orsak är att de inte kan få barn. Maken föreslår adoption, men hon vill ha en avkomma av sitt eget kött och blod. Ignacios bror Gonzalo (Manolo Cardona) är hans motpol; en konstnär och oförbätterlig bohem med ständigt svarta nagelband. Han är övertygad om att han aldrig kommer att gifta sig och föredrar friare förhållanden. Han och Zoe träffas i smyg, men bara som "vänner". Spänningen ökar dock dem emellan och de tillåter frestelsen få fler tillfällen än den rimligtvis borde, om förnuftet får styra. Triangeldramat är igång, men vart tar det vägen? Tydligt är att Ignacio ruvar på sina egna hemligheter. Vad gör han egentligen på sina affärsresor?

Markant är Zoes avsaknad av väninnor. Hennes förtrogne i allt intimt är en explicit gay snubbe som tangerar alla klichégränser men har de roligaste replikerna (brukar inte filmbögar alltid få dem i relationsdramer och komedier?). Han är filmens motsvarighet till Rupert Everett i "Min bäste väns bröllop" och säger saker som att en straight snubbe som sover med Zoe utan att vilja smälla på henne spontant varje natt begår ett brott. Mynnar allt det här ut i någonting intressant? Ja, det följer inte förväntade mönster helt och hållet. Framförallt är det en film som värderar melankolin och dubbeltydigheten högt. Den är något så osexigt som "lagom lång" för sitt innehåll (knappt en och en halv timme), samtidigt som den är just... sexig. Med Bárbara Mori i ledande befattning verkar det vara svårt att undvika. Jag har aldrig sett henne eller någon av de andra skådespelarna förr, vad jag vet, men de verkar mest ha huserat i det latinamerikanska TV-landskapet tidigare.

Även om det är svårt att att se in i Zoes hjärna och tyda vad hon egentligen vill är det svårt att inte fängslas av tvetydigheterna. Jag utgår från att de flesta repliker som verkar visa på en bristande kontakt med verkligheten och vardagspsykologin är tänkta att visa just på hur bristfälligt förnuftet kan fungera även hos välbalanserade individer.
- Ingenting kommer att hända, kläcker Zoe ur sig en bit in och alla i salongen visade tydligt att det inte trodde henne (och förmodligen även hoppades att det var önsketänkande).

Den här sortens förvecklingsdramer är ju inget nytt fenomen, men ”La mujer de mi hermano” har en någotsånär egen skruv som pay-off. Inte minst upplever jag den som filmad i en ton som inte är karbonplankad efter ett nordamerikanskt koncept. Det liknar i så fall snarare ett franskt, italienskt eller spanskt kammarspel. Just det, innan jag glömmer den detaljen; titeln betyder enkelt översatt "Min brors kvinna". Det är en internationell samproduktion inspelad i Chile med skådespelare från bland annat Peru, Colombia och Uruguay. Regissören är peruan, liksom Jaime Bayly som skrivit förlagan och är en i Latinamerika hyfsat känd författare. Jag har inte läst något av det han skrivit, men läste nyligen att han även är värd för en talkshow i peruansk TV.

Filmen har framförallt visats i latinamerikanska länder, men även haft en begränsad premiär som "My Brother's Wife" i USA där den bland annat hunnit råsågas av Roger Ebert. Den värsta stötestenen för honom verkar vara att karaktärerna uppför sig ologiskt och det kanske de gör, men inte mer orimligt ologiskt än vad som är vanligt i filmer om familjerelationer. Eller, för den delen, i verkligheten också.

© Johan Lindahl
2006-04-26

Originaltitel: La Mujer de mi hermano
Argentina/Mexiko/Peru/USA, 2005
Regi: Ricardo de Montreuil
Med: Bárbara Mori, Christian Meier, Manolo Cardona, Bruno Bichir, Gaby Espino

Genre: Drama, Romantik