En dag i taget (1999)
En komplex skildring av tilltrasslad kärlek
Marie (Valeria Bruni Tedeschi) och Pierre (Patrick dell'Isola) är båda arbetslösa, hon sedan 14 månader tillbaka och han sedan några veckor. De två träffas av en händelse i mataffären och kommer sedan att träffas allt oftare för att fika, handla tillsammans och i stort slå ihjäl den myckna tid de har fått över eftersom de inte längre jobbar. Deras vänskapsförhållande växer långsamt till en kärleksaffär, vilket inte är helt okomplicerat då de båda har familj och barn. Låter det bekant?
"En dag i taget" är antagligen så långt ifrån en sötsliskig amerikansk kärlekshistoria som man kan komma. Visuellt drar filmen något åt den dokumentära stil som kännetecknar europeisk socialrealism men utan någon större samhörighet med denna genre i övrigt. Men framför allt i skildringen av kärlek skiljer sig filmen från det enkla och gosiga publikfrieri som man så ofta ser på film. Den kärlek som blommar upp mellan Marie och Pierre är precis så svårhanterbar som den kan vara i verkliga livet och den skildras också med en komplexitet i känslor, ställningstaganden och handlingar som känns om inte befriande så i alla fall som en intressant motpol till alla förenklade skildringar av kärlek.
Marion Vernoux, som också har skrivit manuset tillsammans med Santiago Amigorena, har skapat en allvarligt menad film och lyckas också förmedla denna känsla till åskådaren. Tyvärr är filmen lite väl lång för sin berättelse, vilket gör den lite tradig efter ett tag när Marie och Pierre funderar över sina känslor för varandra och velar fram och tillbaka om hur de ska ha det i framtiden. Filmen slutar dock på ett passande ambivalent sätt, vilket är ett stort plus i min bok. "En dag i taget" är en ingen stor film, och den är absolut inget måste att se, men den får ändå en trea för att den ger sig på att skildra ett allvarligt ämne på ett allvarligt sätt.
© Andreas Hallgren2001-06-28