The The Road To Guantánamo (2006)
En film i rätt tid om att vara på fel plats vid fel tid
Det som slår mig först är hur välgjort det är. Det är övertygande och, med den suggestiva musiken, rentav uppslukande. Jag väntade mig kanske att en film som riktar skarp kritik mot fortfarande sittande makthavare och de metoder de ger sin välsignelse till skulle kännas mer lågbudget. "V för Vendetta" är förvisso ett dyrt och nytt exempel på kritik mot maktfullkomlighet, men där finns ju actionfaktorn och fiktionen som extra publikdragare (tillsammans med pedagogiskt helgonlika representanter för övergreppens offer). Killarna här är knappast några änglar. Det är liksom inte poängen. Poängen är att ge ett ansikte åt dem som slukats, och i vissa fall spottats ut igen, av det ökända fångläger som USA har på Kuba, där "unlawful combatants" göms från världen.
Formen är på ytan något så ospännande som en "dramadokumentär", med intervjuinslag och dramatiserade händelser, men med sitt höga tempo och sin nervighet är filmen långt ifrån att vara torrt konstaterande.
Händelserna är sanna, i den mån alla inblandade talar absolut sanning - såväl till kameran som under manusarbetet. Några engelska grabbar med pakistanska rötter drar till Pakistan och sedermera Afganistan inte så långt efter 11:e september, för ett bröllop respektive någon vag tanke om ett slags äventyr och att "hjälpa till". Exakt varför de reser över gränsen känns lite oklart, men vad ett gäng killar hittar på när de är ute och reser behöver som ni kanske vet inte alltid ha någon logisk grund.
En dum idé följs av dumma misstag. De människor de tyr sig till när bomberna börjar falla har inget intresse av att hjälpa dem tillbaka till Pakistan. En av dem försvinner i kaoset. Resten hamnar, efter ett par smärre purgatorier, på Kuba. "Shut the f--k up!" är kanske den vanligaste repliken, skriken av någon komplexbetyngd amerikansk vakt och förhören, med allt allvarligare anklagelser, efterlöser varandra. Vistelsen i Guantánamo Bay blir kort sagt ett helvete där små och stora plågor och förnedringar ingår i en omsorgsfullt kalkylerad taktik för att knäcka fångarna och sortera agnarna från vetet. Någon enstakta vakt tillåter sig någon gång att vara nästan trevlig, men det ingår inte direkt i jobbeskrivningen. Huvudsakligen ska fångarna tryckas ner helt tills de är redo att "samarbeta".
Det är lätt att dra paralleller till "I faderns namn". Trion fick till och med ett klatschigt namn på liknande manér: The Tipton Three. Rädsla för terrorism gör att regeringar och militärer kan bryta mot både helt vanlig etik och de lagar som faktiskt finns, och även om det kanske inte är Guds (eller Allahs) bästa barn vi ser (faktum är att deras klammeri med den engelska polisen hjälper ett par av dem med deras alibin) så blir principfrågan som filmen framför väldigt konkret. Vi förväntar oss ett rättssystem, för alla, och vem har sagt att vi kan ta oss rätten att frångå det fundamentala kravet efter att skyskraporna rasade? När blev det okej att tortera fram bekännelser och isolera människor i månader och år utan någon rättegång eller ens kontakt med omvärlden? Genom att mer eller mindre placera tittaren i fångarnas situation blir filmen ett starkt komplement till den uppsjö av Amnestyrapporter och liknande som man kanske läser med en bekymrad min men betydligt mer distans.
Korta klipp med Rumsfeld (om hur de följer Genèvekonventionen, "mer eller mindre") och Bush (dom är "killahs", och har inte samma "värderingar" som vi) används med dräpande effektivitet. Korta minnesklipp tillbaka till triviala men trevliga händelser i friheten kontrasterar effektivt mot fångenskapen.
"The Road to Guantanamo" är ingen "I faderns namn" riktigt, men den är en vital påminnelse om att den filmens frågor ständigt tål att upprepas.
Den eventuella svagheten i filmen finns kanske i den totalt okritiska hållningen till killarnas utsagor. Visst, det här är just deras berättelse, men genom att inte ställa några skeptiska frågor så inbjuder Winterbottom tittaren till att göra det. Det skapar en viss känsla av tveksamhet kring en annars solid film. Tre ganska starka russin blir det ändå, och en örfil till Rumsfeld - om inte annat så för hur han liksom rycker på axlarna lite nonschigt när han pratar om Genèvekonventionen.
© Anders Lindahl
2006-05-19
Originaltitel: The Road To Guantánamo
Storbritannien, 2006
Regi: Michael Winterbottom Mat Whitecross
Med: Rizwan Ahmed, Farhad Harun, Waqar Siddiqui, Arfan Usman m fl
Genre: Drama
Svensk biopremiär: 2006-05-05
Teman: 11:e september och därefter
Ingår i följande teman
