The Matador (2005)
Den ångestdrabbade mördaren
Bond må vara rätt svinaktig ibland, men det närmaste Brosnan gjort den här karaktären är väl Andy i "Skräddaren i Panama". En typ som utnyttjar människor, som förför alla han kan och köper den kärlek han inte kan förföra sig till. En livsfarlig typ, ska det visa sig, med en ironiskt eller helt uppriktigt anlagd Henrik Schyffert-mustasch.
Greg Kinnear, som här förmedlar "vanlighet" så väl att det blir riktigt intressant att se på, möter den märklige och först rätt ohyfsade Julian på en hotellbar i Mexico City. Han tror att en viktig deal har rotts i hamn, han är glad och nöjd och ser fram emot att träffa sin vackra fru igen. I Julians sällskap ställs han dock inför ett antal oväntade val som ska forma händelser längre fram i hans liv. Brosnans karaktär är nämligen lönnmördare, se.
Julian har klara drag av Cusacks hitman i "Grosse Point Blank", men han är både lite sorgligare och eventuellt kallare. Slemmig, stundtals patetisk, undviker han allt vad allvar heter och har till och med en god ursäkt för detta om man får tro honom. Den charm han är kapabel till att utstråla kan lätt försvinna bakom klumpiga plumpheter. Brosnan, också en av producenterna, har nog haft väldigt trevligt i denna märkliga mans sällskap. Huruvida hans utbrändhet och panikattacker är spelade eller äkta tänker jag inte skvallra om, men de gör honom inte nödvändigtvis till en bättre människa. Lika lite kan man dock avfärda honom som ett monster. Mången John Woo-karaktär skulle nog gott kunna tänka sig att bli bundis med honom - då skulle han slippa ty sig till en helt vanlig affärsman. I en scen med klara poänger får den lilla familjen Wright besök av mördaren, nu utbränd och på dekis, och här finns både charm och en nervig undran om vart mötet egentligen är på väg. Hope Davis lyckas ge hustruns oväntade acceptans både trovärdighet och komik.
Det är inte en actionkomedi, det här, inte ens en visuellt brutal film. I såväl tjurfäktningar som mord på människor klipps det "omtänksamt" bort ifrån blodvitet. Det är i pratet som filmen lever, i osäkerheten kring vad karaktärerna ska ta sig för och vad de egentligen är för personer innerst inne. Svart komedi, ett moraliskt tvehågset drama med några rejäla garv i, en feelgoodmovie där en av huvudpersonerna råkar vara mördare... vad är detta? Svårt att säga, men det måste inte nödvändigtvis vara en nackdel.
Att det inte är en film som handskas helt lättvindigt med döden blir i alla fall uppenbart när en ganska väntad twist hastigt följs upp av en betydligt mindre väntad sådan. I limbosekunderna mellan dessa twistar känns det som om man tvingas besluta sig för att förakta huvudpersonerna, sedan är det fortfarande ett öppet val igen. Riktigt intressant.
Se det som en varning eller en rekommendation: det här är inte en film som lätt låter sig kategoriseras. Det blir tre russin från den här recensenten, som egentligen inte ens vet ifall han gillar filmen.
© Anders Lindahl
2006-04-24
Originaltitel: The Matador
USA / Irland / Tyskland, 2005
Regi: Richard Shepard
Med: Pierce Brosnan, Greg Kinnear, Dylan Baker, Hope Davis, Philip Baker Hall m fl
Genre: Drama, Komedi
Svensk biopremiär: 2006-04-21
