Lassie (2005)
Snyggt, snällt och sentimentalt
Det finns väl cirka fyratusen filmer om hunden Lassie. Här kommer en ny Lassie-rulle, som faktiskt andas kvalitet och - frånsett några scener gjorda för att de mindre barnen ska skratta - känns mer som en "riktig" film än som en barnfilm. Till bevisen för denna tes vill jag inte minst anföra fotot, som är superfint. De skotska högländerna eller skogar där solen silar ner bland träden fångas i de fagraste bilder jag sett på länge. Skådisval som Peter O'Toole, John Lynch och Samantha Morton skvallrar också om ambitionsnivån.
Historien förläggs till en engelsk gruvort strax innan andra världskrigets utbrott. Familjen Carraclough kämpar för att få pengarna att räcka till och när gruvan stängs för gott blir det riktigt tufft. Pappan (John Lynch, känd som Daniel Day Lewis olycksbroder i "I faderns namn") ser sig motvilligt nödgad att sälja hunden Lassie till hertigen - nämnde legenden O'Toole, som brer ut sig och verkar trivas i sin besuttna roll. Hertigen är en djurkännare av rang men har inte bättre vett än att anställa en hundskötare som saknar all respekt och medkänsla för djuren. Föga förvånande då, att Lassie ständigt rymmer hem, främst till lillgrabben Joe som ser hunden som sin egen och inte verkar ha så mycket annat att glädjas åt i livet. Joe (Mason) är förresten inte alls den sortens kaxiga unge som barnfilmer brukar presentera som något slags ideal, utan en ganska ynklig liten grabb.
Till och med när hertigen och hans dotterdotter (eller möjligen sondotter) flyttar längst upp i Skottland bestämmer sig Lassie för att försöka hitta hem och hennes mödosamma och relativt äventyrliga färd utgör lejon- (eller hund-) parten av filmen, full av möten och faror sådär som det ska vara. I en båt på Loch Ness sitter Edward Fox med en kompis och spanar, i en scen med viss komik och en ganska storslagen upplösning. En kringresande gycklare modell mindre och hans lilla hund/kollega blir tillfälliga och riktigt minnesvärda reskamrater. Den lite drygt två äpplen höge Peter Dinklage (känd från bland annat "The Station Agent" och "Living in Oblivion") gör eventuellt filmens bästa roll.
Den här Lassie-hunden är helt klart smart och snäll men uträttar inga enorma stordåd. Hon ränner inte runt och räddar livet på folk och varnar för bränder, utan vill mest hem igen. Inte ens det enstaka raseriutbrottet blir sådär oerhört skräckinjagande. En nästan normal vovve, kan man tycka. Inget ont i det, väl.
"Lassie" är väl ingen film du hyr för att konsumera med polarna en fredagkväll. Full av fina bilder, oprovocerande och lagom hjärtevärmande - men inte förolämpande dum eller helt befriad från allvar - är den snarare ett bra tips när du letar efter en present eller julklapp till någon i den yngre kategorin.
© Anders Lindahl
2006-09-25
Tack till SF Video för recensionsexemplar
DVD / Blu-ray
SF:s dvdutgåva (release 2006-09-13) har både svenskt och engelskt tal, kommentarsspår av regissören, bortklippta scener, tabbar och diverse annat extragojs. Bilden är mycket fin. Inte mycket att klaga på.
Originaltitel: Lassie
England, 2005
Regi: Charles Sturridge
Med: Samantha Morton, Peter O'Toole, John Lynch, Peter Dinklage, m fl
Genre: Barnfilm, Äventyr
Svensk biopremiär: 2006-04-07
