El Cid (1961)
Ganska sevärd hjältediktning
Sent 1000-tal. Det islamska imperiet har genom århundradena efter Muhammeds död hunnit växa till en av de stora spelarna på den världpolitiska scenen. Nuvarande Spanien är dock ett slags limbo, både kristet och muslimskt, men inte under arabiskt styre.
Från denna tid når oss legenden och diktningen om den troligen faktiske men i verkligheten kanske något mindre chivalreske Rodrigo (hans moriska smeknamn "El Cid" betyder typ "herren"). I dikt och film en ärans och hederns man, osvikligt lojal mot kronan men med egna idéer om hur denna bäst ska tjänas.
Det lär ju vara så att Kirk Douglas bytte ut tänkta regissören Anthony Mann mot uppkomlingen Stanley Kubrick när historien om Spartacus skulle filmas. Ett klokt drag, måste jag säga. Manns regikarriär kännetecknades av feta spektakel (som "The Fall of the Roman Empire") men det vete tusan om han var så bra på det. Bättre än nämnda "Empire" är i alla fall "El Cid", som kom tre år tidigare. Om man i den förstnämnda försökte sammanfatta en lång och komplicerad process i pedagogiska tablåer så finns det här en tydligare och framför allt intressantare historia att berätta och även en riktig stjärna i huvudrollen. Två år tidigare hade Heston lärt sig spektakelspela i "Ben-hur" och han vet konsten att inte se liten ut bland de gigantiska kulisserna.
Liksom Mann klarade sig Sophia Loren bättre här än i "Empire". Hennes stjärnstatus är något av ett mysterium för mig, men det är väl timglasfiguren kantänka. Något bättre var hon i alla fall här, och framför allt är rollen som Jimena intressantare. Ordet hatkärlek har sällan passat bättre in än när det handlar om hennes relation till stolte riddaren Rodrigo. Deras äktenskap verkar vara en lycklig och snar självklarhet, innan Rodrigo dräper hennes far i en spontan duell om ära och stolthet. Redan innan var han på onåd genom sitt upprörande beslut att inte hänga en handfull moriska fångar, och nu blir det förstås inte bättre.
Rodrigo friköper sig dock i kungens ögon genom att modigt göra stor nytta för riket och får även Jimenas hand i äktenskap, vilket ger henne ett ypperligt tillfälle att utmäta en hämnd som hon i djupet av sitt hjärta kanske inte vill ha. En komplicerad relation har de, men en hyfsat intressant sådan med stunder av pur charm.
Deras eventuella lycka får dock ständigt stryka på foten. Krismoln hotar vid horisonten och El Cid väljer alltid den svåra vägen. Den förmodade fienden är egentligen morerna som har större delen av spanska halvön. De har å andra sidan en gemensam fiende i det storislamska riket - vilket morerna inte riktigt ser sig som en del av. Inledningsscenen hör för övrigt inte till filmens bästa ögonblick, där en övertydligt krigshetsande muslim ska representera imperiets erövringslusta och intolerans.
Rodrigo blir en slags symbol för samarbete över religionsgränserna i sitt samarbete med morerna, vilket inte uppskattas av den nye kungen, som gång på gång förtjänar tittarens förakt och ilska. Det hindrar inte vår hjälte från att vara märkligt lojal mot kungamakten in i det sista. "El Cid" är på detta vis delvis en slags studie i ledarskap. Priset för att leda kan vara högt, särskilt om man kanske egentligen inte är intresserad av makten i sig utan bara försöker göra det rätta. Men även ledaren vill kunna se upp till någon, och ser därmed bort från många brister - brister som ibland närmast gör skäl för namnet illdåd. Detta hör till de saker som ger filmen en särprägel.
Inte minst slutet är intressant, med en mycket märklig och mystiskt mäktig scen som man inte riktigt vet hur man ska ta till sig. Intressant är alltid bättre än tråkigt, så även detta talar till filmens fördel.
Tre russin blir det och framför allt plussar jag på med ett adjektiv som "The Fall of the Roman Empire" inte förtjänade från denna recensent: sevärd.
© Anders Lindahl2006-04-12
DVD / Blu-ray
Anamorfisk Widescreen, 16:9, står det på Atlantics utgåva. Det kan omöjligt stämma. Snarare ser det här ut som det typiska och förhatliga fenomenet pan-scan, där förtexterna visas i bredbild men det i fortsättningen klipps (och till och med zoomas?) mellan olika delar av bilden för att slutmålet 4:3 ska uppnås. Å andra sidan är denna utgåva oftast väldigt billig...