Hjältarna från Telemarken (1965)
Norska partisaner spränger tyskar och pratar engelska
Nazisterna håller på att lära sig klyva atomer och producerar massor av tungt vatten i det ockuperade Norge. Implikationerna är förstås fruktansvärda så när nyheten når britterna inser alla att man måste skrida till handling. Norrmän och britter ska tillsammans rädda världen, medelst ett sabotage uttänkt för att minimera antalet civila offer. En professor (Douglas) och en handlingens man (Harris) ska samarbeta, och grälar förstås en hel del på vägen. De hastigt men omsorgsfullt gjorda planerna går förstås bitvis om intet och improvisation måste företas.
Om man tycker att det första sabotageförsöket går nästan tråkigt enkelt, även om det skildras med nerv och en föredömlig avsaknad av spänningsmusik, så har det sin förklaring. Det hela slutar inte där. Nya, svåra beslut måste tas, nya djärva dåd måste utföras och frågan om hur många civila dödsoffer som är acceptabla för "the greater good" måste behandlas på ett okomplicerat men intressant sätt.
"Hjältarna från Telemarken" är, trots de etiska spörsmålen och verklighetsbakgrunden, krigsspänning på ungefär samma vis som "Örnnästet" även om den inte riktigt når samma underhållningsgrad. Skidfärder över gnistrande snönejder blir det gott om i alla fall, och med stjärnor som Kirk Douglas och Richard Harris får äventyrligheterna en viss dignitet. Gamla Bergman-skådiskan Ulla Jacobsson sköter sig okej som den kvinnotjusande actionprofessorns exfru, även om rollen är lite halvklar och relationsbiten hör till filmens mest ofokuserade delar.
Storyn är enkel. Mer förvirrande är graden av tysktalande hos de tyska. Eventuellt finns det en tanke bakom de skiftande valen av faktiskt tyska, engelska med tysk brytning och helt vanlig engelska - eventuellt finns det ingen tanke bakom. Särskilt mycket norska pratas det i alla fall inte, men det gör det väl i den norska "Kampen om tungtvannet" (1948) om man ser detta som ett absolut krav.
Hur sann "Hjältarna från Telemarken" är i detaljerna ids eller törs jag inte gissa, men betänk att regissören var Anthony Mann - en spektakelskapare som sällan lät fakta står i vägen för en bra scen - så kanske du har en del av svaret. Filmen blir i alla fall till slut rätt spännande, så trenne russin blir det.
© Anders Lindahl2006-04-09