Drakarnas rike (2002)
Det är knappt så det bränns ens...
På mycket gamla kartor kunde det stå: "Här finns det drakar" över okända områden. År 2020 finns drakarna överallt om man ska tro Rob Bowmans film "Drakarnas rike". De har legat och slumrat i tusentals år i väntan på att mänskligheten ska bli mör och god och finnas i tillräcklig mängd för att tillfredställa deras eldfängda aptit. När tiden så är mogen tar de över loppet av ett fåtal år kontrollen över hela världen och bränner allt som kommer i deras väg.
Christian Bale ("American Psycho") spelar Quinn, som var en av de första att se en drake när han var grabb. Som vuxen har han nu skapat något av en tillflyktsort där vardagen är en ständig kamp för överlevnad i de flygande ödlornas rike. Tankarna går osökt till befästningen i "Mad Max 2", men med den skillnaden att Mel Gibson är på insidan och styr och ställer. Ett gäng tungt beväpnade soldater, under ledning av Matthew McConaughey och Izabella Scorupco, kommer till fästet, men trots en dålig start där brittiskt ställs mot amerikanskt och, framför allt, maschismo mot maschismo, visar de sig också vara good guys som inget hellre vill än att döda drakar och vinna tillbaka kungariket.
Här har "Drakarnas rike" ett av sina stora problem; det saknas konflikter. Visst finns det en mängd smågnabb mellan karaktärerna och en sjujäkla konflikt mellan karaktärerna och drakarna, men ingen av dem är direkt dramatisk. Till skillnad från jätteödlorna i "Jurassic Park" och, till viss del, "Godzilla" kan ingen hållas ansvarig för att ha släppt lös drakarna i världen. De dök upp, betedde sig som de rovdjur de är och människorna fick försöka klara ut situationen efter bästa förmåga. Det blir faktiskt rätt ointressant på det hela taget, inte minst då hela filmen är så formelbunden att det inte kan råda något tvivel om hur den slutar.
Ett annat problem är just valet av drakar som hotfull fiende. De är verkligen välgjorda och ser både imponerande och hotfulla ut när de majestätiskt glider omkring och sprider död och förstörelse så där i förbigående. Men det finns oändliga associationer till drakar som dyker upp i huvudet under filmens gång och de gagnar inte direkt dramatiken. I sagan trivs draken bäst när den får ligga och dåsa på en hög med guld, roffa åt sig en och annan prinsessa och flambera dristiga riddare. Sagans drake känns inte särskilt farlig. Drakar kan också vara snälla och bli kompis med hjälten, som i "Dragonheart" eller varför inte den härligt knarkiga titeln "Puff the Magic Dragon". Drakar tenderar i mitt medvetande mer åt det dumsnälla hållet än åt att vara livsfarliga rovdjur, och de avståndsbilder på förödelse som "Drakarnas rike" presenterar gör inte mycket för att ändra denna syn på drakar. Några Velociraptorer är de då rakt inte.
"Drakarnas rike" är en ganska medelmåttig film med en överdådig budget. Den tycks ha hamnat mellan två stolar pengamässigt; med gigantiska belopp, istället för bara stora belopp, hade man kunnat visa hur drakarna tog över världen och brände ner alla välkända städer och monument världen kring. Sådana scener hade garanterat gjort filmen mer intressant. Som det nu är får vi bara ta del av denna katastrof när Quinn bläddrar i gamla tidningsurklipp. Man förstår i och för sig att draken är viktig när den hamnar på omslaget till Time Magazine, men ändå… Jag saknar de riktigt stora förstörelsescenerna. En annan väg som filmen kunde ha gått vore att ha en mindre budget och istället bygga upp den klaustrofobiska terrorn för den flygande faran. Rymdfilmen "Pitch Black" gör detta mycket bra, "Drakarnas rike" gör det inte alls. Jag delar ut rätt starka russin, framför allt för specialeffekterna, men fler än två blir det inte.
© Andreas Hallgren
2003-04-08
Originaltitel: Reign of Fire
Storbritannien / Irland / USA, 2002
Regi: Rob Bowman
Med: Christian Bale, Matthew McConaughey, Izabella Scorupco m.fl.
Genre: Action, Fantasy, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2002-08-14
