Den stora flykten (1963)
Den stora flyktfilmen
Det låter som en ganska ansträngd manusidé att låta tyskarna under andra världskriget samla de allra mest flyktbenägna krigsfångarna i ett och samma läger för att hålla dem under uppsikt under kompetent expertis. Tysken Von Luger (bara det namnet låter ju parodiskt) ansvarar för att de ska hålla sig i skinnet. Givetvis kommer de göra sitt yttersta för att mot alla odds gräva sig ut, med fara för eget liv, med en idérikedom och planeringseffektivitet som får en att garva i pur beundran. Bara i filmens värld kan väl något sådant hända?
Men det är alltså en sann historia, om än lagom filmifierad för extra dramatik. Vinter har blivit sommar, det mesta har säkerligen blivit lite coolare, men väldigt mycket är väldigt sant. Filmen tillägnas "de femtio" och när du sett slutet kommer du veta varför.
Både SS och Gestapo vill ha ett finger med i spelet men det är Luftwaffe som får hålla i trådarna, vilket är tur för våra hjältar. Det fanns förstås olika grader av humanism även i tredje riket. Det är just ur Gestapos händer som Bartlett (Attenborough) avlämnas till det nya superlägret och han är den perfekta ledaren för ett synnerligen ambitiöst flyktförsök. Lite hämndlysten, men brittiskt behärskad och extremt kunnig. Han organiserar de olika kompetenterna utan att bli särskilt diktatorisk. Det behöver han inte, alla är lika motiverade som han och instämmer helhjärtat i coole general Harshs tes om att det är varje officers plikt att försöka fly - om inte annat så för att tvinga fienden att använda delar av sina resurser för att återbörda dem till fångenskap. Det är alltså inte i första hand outhärdliga förhållanden som driver dem - de har det ärligt talat ganska bra bakom stängslet - men you can't keep a good man down, som visan lyder.
Den flyktlystna skaran består av mestadels britter, men har även minnesvärda inslag från USA, Australien och Polen. Amerikanske Hilts (Steve McQueen) som tidigt nämner att han kan köra motorcykel och senare ska bevisa det med besked, hamnar titt som tätt i isoleringscell där han behåller sitt sunda förnuft genom att studsa en baseboll mot väggen. Polacken Danny (Bronson) har cellskräck men gräver mest av alla ändå. Timide fågelexperten Blythe (Pleasence, som faktiskt hade personlig erfarenhet av det här med att vara krigsfånge under WWII) är experten på förfalskningar och bossar över teamet som ska skapa identitetshandlingar för, håll i dig, 250 tilltänkta rymlingar. James Coburn och James Garner hör till de andra namnkunniga som inte ser ut att slåss om platsen i rampljuset. Med alla dessa stjärnor på plats är det nästan konstigt att allt inte gick överstyr - men Sturges jonglerar alla dessa jätteegon med ett säkert handlag. Med en annan bunt stjärnor besökte han förresten andra världskriget igen år 1976 i den spännande, men inte lika briljanta, "Örnen har landat".
Första halvan av filmen ägnas skickligt åt planering, tillfälliga motgångar och personpresentation, med plats för några rejäla garv. Andra halvan ägnas lika skickligt åt den infernaliskt spännande "stora flykten" och dess utspridda och lika spännande epiloger.
Jag vill inte spoliera filmen, som mot slutet är plågsamt, njutbart spännande på allra bästa vis - men låt mig bara konstatera att det finns något bitterljuvt över titeln. Varken bu eller bä, kanske man skulle kunna säga om graden av lycklighet i slutet, men varför inte istället kalla det både triumferande och deprimerande.
"Den stora flykten" kan inte få mindre än fem russin. Alla, både framför och bakom kameran, gör precis vad de ska. Elmer Bernsteins musik är pricken över i. Ledmotivet är uppsluppet och oförglömligt på samma vis som temat i snarlika-men-ändå-inte "Bron över floden Kwai", men soundtracket har betydligt fler nyanser. Utan att sälja sig bjuder filmen på både illdåd och spänning och dessutom underbara naturvyer. Man blir lycklig och deprimerad och slutligen lycklig igen - för att det är en så jäkla bra film.
© Anders Lindahl2006-02-22
DVD / Blu-ray
MGM är bra på att presentera klassikerna i dubbeldiskutgåvor. Så även här.
På kommentarsspåret hälsar flera av stjärnorna på och annat folk som arbetade på filmen, men här används även gammalt intervjumaterial med Sturges. Dessutom kan man slå på ett "trivia-spår" som ger textrutor med info under filmens gång.
På disc 2 ligger en serie dokumentärer. "The Untold Story" är en ambitiös produktion, med Derek Jacobi som berättare, där intressant intervjumaterial varvas med dramatiserade händelser, för att nämna ett exempel.