Head in the Clouds (2004)

Konservativ film om liberala ideal?

Att hålla huvudet uppe bland molnen eller konfrontera den hårda verkligheten och ta konsekvenserna av sina ställningstaganden - där ligger konflikten i den här storyn. Kampen mellan inneboende idealism och mer bekväm hedonism borde kanske inte vara något oväntat tema från en regissör som gjort såväl ”Romero” (om den salvadoranske biskopen Oscar Romero) som ”Sirens” (med Hugh Grant som präst på studiebesök hos en kontroversiell konstnär i Australiens outback). Motsatserna möts här - eller är de nödvändigtvis varandra uteslutande fenomen?

Länge känns det lite väl styltigt och tillrättalagt, trots all frigjordhet, frivolitet och promiskuitet som försiggår i fina salonger i mellankrigstidseuropa. En intelligent student stöter på (i bägge betydelser) en populär och eftertraktad studentska. Gilda (Charlize Theron) är inte direkt den traditionella, trogna typen - charmig men manipulativ. Tar hon någonting i livet på allvar? Guy (Stuart Townsend från magplasket ”The League” och avsevärt roligare ”Shooting Fish”) brinner för republikanernas sak i Spanien. Han är irländare med mindre bemedlad bakgrund medan hennes familj är en välbeställd men dysfunktionell historia, där modern tagit livet av sig och fadern är en distanserad generalstyp (Steven Berkoff i en liten men vass roll som passar honom perfekt). Om han har några ideal så står de troligen i strid med Guys. Från Storbritannien flyttas vi över till Paris och kulturella kretsar där den kreativt begåvade Gildas modell/väninna/vad mer? Mia (Penélope Cruz) kommer in i bilden. Först som strippa, sedan som sjuksköterska och idealist som delar Guys passion för Spaniens frihet från fascism.

Intressekonflikter uppstår och svartsjuka på ett komplicerat plan, innan filmen återigen flyttar fokus och håller till i Spanien en stund. Tyvärr är inte nedslaget i inbördeskriget särskilt lyckat rent dramatiskt och så långt är ”Head in the Clouds" fortfarande en välmenande film som inte riktigt kommer loss från sin självpåtagna tvångströja. Men när den konflikten visar sig vara förvarningen om andra världskriget tänder filmen till på de tidigare saknade cylindrarna. Om jag hade svårt att se kärnan innan, så tror jag mig se den då. Nej, någon MTV-klippning är det inte frågan om och filmen som helhet lider av att vara för statisk i sin utformning, utanför sänghalmsövningarna i varje fall. Men den får en helt annan nerv på slutet och de sista scenerna lämnar efter sig... nej, jag ska inte säga exakt vad, men det är inte så lätt att vifta bort.

Guys berättarröst ska fungera som överlappande informationskälla, men är i sig inte så livfull. I stort är det dock ett melodrama som visar vad det går för efter en längre, trevande (hmmm...) uppladdning med en hel del sex, men ingen riktig närhet. Bilden av 1930- och 40-talen är intressant, med alla dess kontraster, modernismens intåg och sedan katastrofen då den så kallade civilisationen kraschlandar på huvudet och avslöjar hur sårbar den är för angrepp inifrån. Triangeldramat lyckas ge ifrån sig en del ”Casablanca"-vibrationer utan att nå samma sfärer. Filmen rymmer på stora känslor som stängs inne för länge, men den kompenserar oss till slut ganska drastiskt för det som verkat ljumt dittills. Det handlar trots allt om personer som ser mycket av varann i vissa perioder, men egentligen inte känner varann så väl. Hade de gjort de skulle de ha kunnat undvika en del problem, men å andra sidan hade det kanske inte blivit någon berättelse värd att återge då.

© Johan Lindahl
2006-08-10

Originaltitel: Head in the Clouds
USA / Storbritannien / Spanien / Kanada, 2004
Regi: John Duigan
Med: Charlize Theron, Stuart Townsend, Penélope Cruz, Thomas Kretschmann, Steven Berkoff mfl

Genre: Drama, Krig, Romantik
Teman: Andra världskriget

Ingår i följande teman

Sök