Underworld: Evolution (2006)
Felicity-Ben och vampyr-Selene på nya äventyr
"Underworld" blev ju en lite osannolik hit, med sin föga innovativa men stilfullt förpackade vision om övernaturliga väsen som krigar mitt i stan. Här fortsätter temana om tvistande släkter av varulvar och vampyrer, men givetvis ska mytologin byggas ut och nya faror presenteras, bland annat i en inledande rulltext som känns som ett riktigt hastverk.
Vampyrskan Selene (Beckinsale) och Ben från "Felicity" (som i förra filmen visade sig vara en varulvshybrid) är på flykt. Emedan Selene orsakat den mäktige vampyren Viktors död sätter hon sitt hopp till den likaledes mäktige Marcus. Denne har dock egna planer, involverandes hans varulvslige bror William vars oroande bekantskap vi stiftat i prologen. William, en out-of-control varulv, har suttit inspärrad sedan 800-talet, och är tänkt att där sitta tills korna kommer hem.
Just det: efter den informativa texten kommer alltså en prolog i fornom tid, följt av en flashback för att upplysa den glömske eller oinvigde tittaren om vem Selene är. Det känns inte så lovande när en film ägnar så mycket tidig tid åt att förklara saker och "Underworld: Evolution" är mycket riktigt bitvis rätt dålig. Under ett ilsket munhuggande viktiga vampyrer emellan verkar de inblandade alltför plågade av sina vampyriga kontaktlinser för att kunna leverera sina repliker med någon som helst subtilitet. Kemin mellan de flyende tu är tämligen obefintlig (kanske delvis för att Speedman mest ser vilsen ut, och Beckinsale mest ser arg ut) och den obligatoriska sexscenen till suggestiv musik känns tillgjord och nästan lite löjlig. Derek Jacobi dyker upp på ett mystiskt fartyg och lyckas nästan få en att glömma hur bra han kan vara, med en oengagerad insats. Hans hitech/elitsoldat-följande av flyktingarna känns också rätt malplacerat, snudd på Uwe-Bolligt.
Bitvis är dock filmen också rätt underhållande. Den urbana föregångaren följs upp i längre resor och vildare landskap. Kate Beckinsale klär förstås fortfarande fint i (och ur) åtsittande svarta munderingar. Marcus har ett par slitna vingar vars yttersta spetsar är vassa och farliga, och det ser lite häftigt ut när han tuktar folk genom att spetsa dem mot väggar och annat. Besöket hos historiken i exil, inlett med kamp mot vaktvarulvar, är rätt skoj. Det blir inte nödvändigtvis bra för det, men lite underhållande. Det är lite rörigt, men det finns någon slags stämning. Det är väl alla de brittiska accenterna, måhända.
Ändock, till skillnad från i förra filmen uppnås här ingen större verkshöjd än i de likaledes läderlystna vampyrfilmerna om Blade och hans vänner. Det är kort och gott popcornunderhållning. Inget fel i det, men inget särskild berömvärt heller.
Vad slags betyg månde ett slikt resonemang resultera i? Ja, det har ni ju redan sett: två russin.
© Anders Lindahl
2006-04-20
Originaltitel: Underworld: Evolution
USA, 2006
Regi: Len Wiseman
Med: Kate Beckinsale, Scott Speedman, Bill Nighy, Tony Curran, Derek Jacobi
Genre: Action, Fantasy
Svensk biopremiär: 2006-04-21
Teman: Vampyrer
Relaterat: Underworld (2003)
Ingår i följande teman
