Dolt under ytan (2000)
Lite läskig, lite kul och lite dålig
Det bästa med rysare och thrillers är när det är möjligt för en själv att pussla ihop slutet av förhoppningsvis inte alltför självklara ledtrådar. Ta till exempel "Sjätte Sinnet", vars slut utgör ett grundexempel på en snygg sluttwist. Det sköna med den är att allting faller på plats i slutet. Vi har fått alla ledtrådar, men har inte riktigt kunna pussla ihop dem. I "Dolt under ytan" är detta inte fallet, vi får inte alla ledtrådar, det blir ingen aha-upplevelse, och slutet är en riktig katastrof men dessförinnan har man det ändå ganska ruggigt i biostolen.
Filmen är en ganska ordinär spökhistoria, där Michelle Pfeiffer och Harrison Ford bor ensamma i ett stort hus vid havet. Han är forskare och är borta från hemmet ganska mycket och hon har huset mycket för sig själv. Mystiska saker börjar hända i huset. Ford befarar att hustrun håller på att bli tokig men protagonisten Pfeiffer forskar vidare.
Robert Zemeckis har själv sagt att den här filmen ska vara någon sorts tribut till Alfred Hitchcock - något som inte känns helt trovärdigt. Om Hitchcock hade gjort den här filmen tror jag att den skulle se helt annorlunda ut. Framför allt skulle spökerierna i filmen med all säkerhet så småningom kunna förklaras med mänsklig psykologi.
Som spökhistoria håller dock filmens första 90 minuter ganska bra. Tempot är ganska makligt men spänningen hålls ändå uppe, främst tack vare det goda filmhantverke som utförts. Zemeckis kan regissera och Michelle Pfeiffer och Harrison Ford kan leverera fina rolltolkningar. No question about it. Vad jag framförallt vill framhålla är användandet av ljudet som är härligt sparsmakat under större delen av filmen. Rysare ska alltid vräka på med en massa klyschigt "spännande" stråkar som gör allt totalt förutsägbart men här vet man inte riktigt när saker och ting ska hända, vilket gör chockscenerna så mycket effektivare.
Efter en och en halv timme blir det mest pannkaka av alltihop, och de ofta ganska övertydliga planteringarna får sina pay-offer på väntade sätt. Scream-skräckklyschorna börjar hagla som spön i backen på ett helt onödigt sätt och storyns andra vändpunkt kommer på tok för tidigt, vilket ger en ganska förutsägbar och trist sträcka in i mål.
Vad ska man säga, ett gott försök, som inte riktigt träffar målet. Se den för all del, en hel del studsande i biofötöljen blir det, men inte på grund av storyn utan snarare på grund av berättartekniken som fram till finalen faktiskt håller.
© Johan Hultgren
2000-12-10
Originaltitel: What lies beneath
USA, 2000
Regi: Robert Zemeckis
Med: Michelle Pfeiffer, Harrison Ford
Genre: Skräck, Mystery
