The New World (2006)
Ny tappning av gammal historia om ny värld
I nuvarande Virginia landstiger i 1600-talets början en liten brittisk koloniseringstrupp under ledning av Christopher Plummer. Nu ska England ha sin egen bit av amerikakan, men någon storsatsning rör det sig inte om från början - några skepp bara, och en endaste riktig soldat som de för övrigt hotar med hängning så fort de gått i land, på grund av hans av tittaren osedda kaxighet.
Infödingarna (the naturals, som Plummer kallar dem) förhåller sig inledningsvis försiktigt vänliga och bemöts på samma vis, men säg det status quo som varar för evigt. Soldaten John Smith (Farrell) utses att leda en patrull för att leta upp en mäktig hövding som enligt ryktet ska bo längre uppåt floden. Som en inverterad Aguirre finner han inte girighet och högmod i sig själv utan snarare motsatsen när han raskt blir fångad av indianer som är rätt sugna på att driva ut främlingarna innan de tar sig alltför stora friheter med deras land. "Lycka till", kan man ju säga lite torrt med facit i hand. Unga hippiebrudföregångaren Pocahontas (Kilcher), hövdingens favoritdotter, räddar honom dock undan säker död (eller är det bara en initieringsrit, som nutida teorier vill ha det till) och tar honom istället under sina vingar. Som tack lär han henne prata irländska.
"Shon", svarar han, när hon med diverse gester frågar vad solen heter på hans språk.
Väl tillbaka i det leriga deprimerande lägret, omgiven av oduglingar och sjuklingar, finner John att han inte trivs något vidare bland de sina - trots att han strax blir den nye chefen. Den där fantastiska flickan hägrar i hans tankar, och han i hennes. Deras potentiella lycka är dock dömd att få stryka på foten, eftersom konflikt mellan nykomlingar och ursprungliga invånare är lika oundviklig som synbart onödig. De nybyggare som mer eller mindre räddas av indianerna ligger strax i fejd med dem, som om svält och sjukdomar inte var nog med problem.
Indianflickan Pocahontas var, liksom kolonin och Smith, högst verklig och hon blev senare något av en kändis. Exakt hur mycket tilltro man kan sätta till Smiths historier, och hur mycket extrafriheter som Terrence Malick tagit sig, törs jag dock inte svara på. I korthet verkar en oväntad vänskap med stora implikationer ha skrivits om till en kärlekshistoria i efterkommande fiktion, något som Malick tagit fasta på i sin lite drömska skildring. Precis som Disney för några år sedan plussar han därför på Pocahontas ålder med några år.
Någon helt saklig historieskrivning rör det sig alltså inte om. Berättelsen är snarare en bra ursäkt för att ge sig tillbaka 400 år i tiden till en intressant era och samtidigt spinna vidare på några av temana från "Den tunna röda linjen". Malick, den föga produktive regissören som blott hunnit med fyra egna rullar sedan långfilmsdebuten "Badlands" från 1973, sätter förstås sin egen prägel på denna klassiska story. Poetiskt, brukar hans filmspråk kallas, och är det ofta också. Undersköna bilder kompenserar för det ofta spartanska tempot - tillsammans med abrupta klipp som kan avbryta de långdragna partierna när man minst anar det. Han vill fånga känslor som är svåra att fånga och lyckas rätt ofta.
Hans val av skådisar kan dock lika gärna vara diskutabla som inspirerade. Jag har svårt att se någon annan än Colin Farrell i många av de karaktärer han spelar, särskilt när han ske se innerlig ut i blicken - något han får tillfälle till några gånger här. "Alexander" (brrr) gör sig påmind. Mycket mer närvaro har faktiskt Kilcher (i sin första stora roll) som Pocahontas, sedermera Rebecka. Hon verkar förstå sin roll, förmodligen betydligt bättre än jag förstår den, för i alla dess nyanser känns hennes tolkning rätt så sann. Christian Bale blåser lite stillsamt liv i filmen just när den känns som om den håller på att stagnera lite efter de oundvikliga konflikterna, och tar med Pocahontas på ett besök i dåtidens London som faktiskt inte bara är ämnat att visa hur oändligt mycket torftigare livet i storstaden är jämfört med naturens härlighet.
Jag får ibland känslan av att Malick aldrig träffat några människor på riktigt, utan skildrar dem i sina filmer utifrån någon andrahandsinformation, kanske en guidebok skriven för marsianer. Även när vi hör vad de tänker (i ofta högtidliga voice-overs) håller hans karaktärer tittaren lite på avstånd. Nu måste han givetvis ha träffat folk - hur skulle han annars regissera, till exempel - så antingen har jag fel eller så finns det en tanke här som jag inte riktigt förstår. Men för varje stund som påminner mig om "Giliap", så finns här en eller ett par svindlande vackra bilder, några av dem så levande att man på ett ögonblick (och kanske bara för ett ögonblick) förflyttas till en annan plats. Sådana stunder, och den rörande passagen fram till slutet, gör mig ganska välvilligt inställd till "The New World". Tillräckligt för att ge den tre russin, i alla fall.
FOTNÖTTER
Kort om musiken: James Horner låter som vanligt väldigt lik sig själv ibland, men tar också några oväntade musikaliska vägar, bland annat i ett återkommande, stämningsfullt stycke som påminner mig oerhört starkt om något klassiskt jag inte kan placera. Smetana, kanske...?
Jamestown, som kolonin kallades, var inte engelsmännens första försök att göra ett avtryck i den nya världen. "Den försvunna kolonin", som efterlämnade det härligt kortfattade budskapet "Croatoan" (namnet på en närboende indianstam) ristat i ett träd, är stoff för vad som skulle kunna bli en minst lika intressant film...
© Anders Lindahl
2006-08-22
Tack till SF Video för recensionsexemplar
DVD / Blu-ray
SF:s utgåva ser ut och låter bra, men har bara ett extramaterial värt namnet. Det är å andra sidan ett fint sådant. I tio kortdokumentärer på sammanlagt en timme får man en inblick i Arbetet Bakom Kulisserna, något som oftast är intressant och kanske lite extra så när det gäller en ganska udda regissör. Det påminner med sin sköna avsaknad av gapig berättarröst lite om dokumentären som hängde med "A History of Violence" - frånsett att Malick håller en betydligt lägre profil än Cronenberg. Malick är ju känd för att vilja hålla sig utanför strålkastarljuset så skådisar och medarbetare får istället försöka förklara vad han vill uppnå och hur han jobbar.
Originaltitel: The New World
USA, 2006
Regi: Terrence Malick
Med: Q'Orianka Kilcher, Colin Farrell, Christopher Plummer, Christian Bale, David Thewlis, m fl
Genre: Drama, Historia, Romantik
Svensk biopremiär: 2006-03-03
