Dinosaurier (2000)
Snyggt men tomt på innehåll
Det kommer fler och fler 3D-animerade filmer allt eftersom tekniken utvecklas och animatörernas kunskap ökar. Disney var ganska tidigt ute med att använda 3D-teknik för vissa delar av annars traditionellt animerade filmer, till exempel i "Skönheten och odjuret" (1991). Men det kom att bli företaget Pixar som blev först med den helt 3D-animerade långfilmen när de släppte "Toy Story" 1995. Det är inte tu tal om att 3D-teknik har kommit att bli en viktig beståndsdel inom filmen. Dels för att skapa nästan realistiska effekter i spelfilmer som "Jurassic Park" (1993) och "Godzilla" (1998), dels använda på ett mer stilistiskt sätt i den halvt animerade "Små soldater" (1998) och den helt animerade "Titan A.E." (2000). Det är intressant att se teknikens utveckling över åren i animationernas realism och de ökade möjligheterna som detta ger upphov till. Under nästa år kommer till exempel långfilmen "Final Fantasy", baserat på Playstation-spelen med samma namn. Filmer baserade på datorspel är av hävd inte särskilt upphetsande, men den animerade filmen kommer att bjuda på bland annat realistiskt porträtterade människor och en titt på den tillgängliga trailern lovar gott åtminstone vad gäller 3D-tekniken.
Nåväl, på den tid som "Dinosaurier" utspelar sig så fanns det inga människor ännu men däremot, som titeln antyder, ganska gott om dinosaurier. Ända sedan den första "Jurassic Park"-filmen har det funnits ett stort intresse för dessa enorma djur bland våra yngre medborgare. Aktuellt just nu har till exempel BBC:s prisbelönta tv-serie "Dinosauriernas tid" varit. Det finns mängder av filmer, böcker och leksaker som har med dinosaurier att göra, varav några av de sistnämnda stammar ur ett samarbete med en snabbmatskedja och Disneys marknadsföringsavdelning. Tiden kan således sägas var mogen för Disneys stora satsning på "Dinosaurier". Filmen utspelar sig under kritaperioden för många miljoner år sedan. Detta var den sista period då riktigt maffiga dinosaurier vandrade på jorden och de är med andra ord en utrotningshotad art, om man ger och tar några miljoner år vill säga.
Filmens huvudkaraktär är dinosaurien Aladar, som när han bara är ett ägg kommer på avvägar och hamnar hos en familj lemurer där han uppfostras som en i familjen. Nu är dinosaurier enormt stora djur av reptiltyp och lemurer synnerligen små apor, men på bästa Disney-vis är naturligtvis inte detta något problem för deras glada tillvaro tillsammans. Men när allt är som roligast slår en meteorit ned och totalförstör den isolerade lemurön. Aladar och lemurfamiljen får då försöka klara sig i den stora verkligheten på en annan ö, full av dinosaurier som alla inte är lika vänligt sinnade som Aladar. De slår följe med en disparat flock av dinosaurier på en strapatsrik färd mot "kläckningsplatsen", en paradisvärld som hägrar i slutet av den långa resan.
Flocken leds av Kron, en dinosaurie som förespråkar en socialdarwinistisk överlevnadsstrategi. Kron vet att flockens chanser att komma genom öknar, över höga berg och förbi köttätande reptiler är små. Han driver på flocken så att åtminstone de starkaste ska nå resans mål, vilket innebär att de svagare måste lämnas bakom. Denna attityd går naturligtvis inte hem hos den varmhjärtade Aladar som visar hur man genom att samarbeta kan övervinna även de värsta faror. Kampen om ledarskapet är en kamp mellan ideologier och ni kan själva gissa vem som går segrande ur striden.
Tekniskt sätt är "Dinosaurier" mycket lyckad. Den är inte realistisk i sin stil, hur skulle den kunna vara det med antropomorfa djur som pratar engelska, men djuren är fantastiskt välanimerade. De är också sömlöst integrerade i de filmade naturbilderna och överlag är filmen mycket trevlig att beskåda. För tekniken skulle jag utan tvekan ge "Dinosaurier" en trea eller en fyra. Problemet är att den handling jag kort redogjorde för ovan är hela den enkla historien; djuren ska ta sig från en plats till en annan och överleva farorna på vägen dit. Det finns heller inte mycket mer än detta som kan bära upp filmen. Karaktärerna må vara söta, roliga, väl animerade och väl spelade på klassiskt Disney-manér, men filmen saknar den kvalitet som präglat äldre Disneyfilmer. Den har ingen direkt tyngd och man lämnar biosalongen utan spår av vad man just har sett.
Jag har svårt att tänka mig att någon av karaktärerna kommer att leva vidare någon längre tid, så som till exepel Mowgli eller Dumbo har gjort. Å andra sidan är "Dinosaurier" lyckligtvis förskonad från den hetsiga intensitet och aktivitetsneuros som kännetecknat senare tidens Disneyfilmer. Filmen vågar berätta den lilla historia som finns på ett lugnt sätt utan hysteriska undertoner. Dessutom brister dinosaurierna inte ut i omotiverade sångnummer, vilket känns befriande. Men enbart detta räcker inte. Det känns att tekniken har stått i förgrunden, på bekostnad av storyn, vilket är synd. "Dinosaurier" är en sympatisk och välgjord film, men i stort sett fri från innehåll. Därför kan det inte bli mer än en tvåa i betyg.
© Andreas Hallgren2000-12-13