Förälskad, förvirrad (2005)
Förvirrad fransk feelgoodfilm
Xavier är i 30-årsåldern och just den sortens lite vimsige typ som gärna letar sig in i en fransk, romantisk komedi. En vespakörande författare som försörjer sig på diverse "skitjobb", såsom spökskriveri och blaskig TV, men vars roman alltjämt hägrar oskriven.
"Glöm inte att skriva om viktiga saker", manar morfar. Martine uttrycker sig hårdare än så. Ordet "dynga" figurerar i hennes beskrivning av hans produktion.
Martine är hans ex-tjej. "Ex"-et innan "tjej" kan lätt få en att tycka att han är en idiot, eftersom hon spelas av Audrey Tautou, men Xaviers värld är full av snygga tjejer och han har inga större problem att göra deras intimare bekantskap. Vill man ha sina författartyper deppiga, timida och introspektiva är Xavier inte idealet. Men visst söker han kärlek, ja kanske den sortens romantiska kärlek som hans brittiske kompis har hittat i form av en rysk balettdansös. Kanske får han sin chans när han far till London för att samarbeta med kompisens snygga syrra på översättningen av hans tv-manus.
Det hela berättas i inledningsvis röriga och sedan mer ordnade tillbakablickar från ett tåg där Xavier skriver ner händelserna (på toaletten, eftersom han behöver ström till laptoppens batteri). Det berättas ganska charmigt och någorlunda infallsrikt, men knappast genialiskt. Det är väl heller inte avsikten att det ska vara genialiskt. Det handlar om att närma sig 30, åldern när allvaret börjar infinna sig eller åtminstone bör det (säger dom), om hur livet och kärleken (eller bara kärheten) ständigt överraskar och styr iväg åt ett oväntat håll, särskilt för en som inte styr sitt liv själv med någon större pondus.
Med sin avspända ton, sin ofta spartanska garderob (ja, det är sådär franskt lättklätt) och sitt ganska naturliga skådespeleri är filmen lättsedd, om än kanske lika bagatellartad som den tv-produktion Xavier arbetar på. En scen där Xavier ska glädja sin gamla morfar genom att visa upp sin flickvän, och lejer sin lesbiska väninna för skådespelet, skrattade jag rätt gott åt. Morfadern, som jag länge föreställde mig som den visdomens röst som sent i filmen lyckas få Xavier att se ljuset medelst några kloka ord, försvinner dock tråkigt nog ur handlingen som om han aldrig funnits. Kvar finns Xavier och en massa tjejer.
De stora konflikter som många filmer drivs av saknas. Det uppstår relationsproblem och Xavier drabbas av cynism gällande kärleken men problemet är att allt är hans eget fel. Att problemen sedan kan rättas till ganska lättvindigt och odramatiskt gör att man kan klassa filmen antingen som "realistisk" (i betydelsen: ibland blir inte allt så dramatiskt) eller "ospännande" (i betydelsen: ibland blir inte allt så dramatiskt). Jag klassar den som en tvårussinare.
© Anders Lindahl
2006-07-04
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Den svenska textningen på Nobles utgåva dras med en he del typos. Det är ändå alls inte så illa att man inte hade velat ha lite textning på bakom-scenerna-klippen, något som verkar saknas... Konstigt.
Originaltitel: Les poupées russes
Frankrike / Storbritannien, 2005
Regi: Cédric Klapisch
Med: Romain Duris, Audrey Tautou, Cécile de France, Kelly Reilly m fl
Genre: Komedi, Romantik
Svensk biopremiär: 2006-02-10
