Blessed by Fire (2005)
Ett slag för Falklandsveteranerna
Krig är knappast ett ovanligt tema i film, men Falklandskriget hör verkligen inte till de vanliga motiven. Föga förvånande kanske. Ett dåligt planerat försök under tidigt 80-tal till återtagande av en gammal brittisk koloni tjänade väl mest till att ta fokus från problem på hemmafronten - klingar det bekant? - och några hundra soldatliv offras i en framgångslös kampanj. Alla krig har sina bortglömda, traumatiserade veteraner så ytterligare några hundra tog sina liv senare - kanske långt senare.
Det är efter ett självmordsförsök av just en före detta Falklandssoldat som reportern Esteban kastas tillbaka i de mörka minnena. Medan den gamle vännen ligger i koma återbesöker han den kalla, vindpinade ön, först i tankarna och sedan även i verkligheten.
Användandet av journalfilmer i början av filmen (argentinske presidenten håller krigstal inför jublande folkmassor, Margaret Thatcher med hörselskydd studerar en artilleripjäs) kan ge intryck av en spartansk budget, där fokuseringen ligger mest på nutiden. Men först i brottstycken och sedan i en lång sekvens mot slutet målas en brutal, övertygande och troligen påkostad bild upp av kriget. Med skicklig handkamera och i kallt, hårt ljus av bästa "Menige Ryan"-sort eller i dunkla nattscener skildras tillvaron i väntan på och under konflikten.
Om jag säger att det är en trio vänner som finns i filmens mitt, så förstår ni kanske ödet för den tredje. Vem som faktiskt är vem av de unga, jämfört med deras äldre motsvarigheter, var länge inte helt självklart för undertecknad så därmed inte sagt att jag avslöjar för mycket. Tillsammans ger de i alla fall en kompletterande bild av krigets följder.
Först verkar dock den största faran vara ett skrikigt och skoningslöst befäl som straffar en otillåten fårslakt på sadistiskt manér. Men tids nog kommer britterna och kaoset utbryter, med en föredömlig brist på triumfer och hjältemod. Ett tafatt anfall övergår i en oordnad flykt där döden slår till åt alla håll och kanter och där kampen för överlevnad snart överväger alla eventuella tankar på seger. I mitt tycke är detta filmens bästa sekvens, med dess gradvisa övergång från kaos till kapitulation, med en kort paus för lite själslig lindring i form av (vad annars?) fotboll.
"Blessed by Fire" är ett välgjort krigsdrama vars ovanliga tema helt klart är en tillgång. Epilogen, som för mig känns mer "spelad" än tillbakablickarna, håller dock inte riktigt samma klass som resten. Det tillsammans med huvudpersonens (den äldre versionen) brist på personlighet drar ner betyget lite, men en stark trea måste det bli. Möjligheterna att se filmen efter festivalen törs jag inte sia om, men om chans ges är den värd en titt.
© Anders Lindahl2006-01-30