Steamboy (2004)

Imponerande men inte riktigt övertygande

Rörliga slott var 2004 års tema i ambitiösa japanska tecknade filmer. I Hayao Miyazakis senaste film drevs huset av magi, men här är det den på 1800-talet allsmäktiga ångan som ger kraften. Resultatet är enormt spektakulärt, även om Ôtomo håller detta ess dolt i rockärmen ganska länge.

Den industriella revolutionen gav upphov till makalösa manicker människor aldrig ens drömt om, och visst var det England som visade vägen, men riktigt så här galna grejer såg man väl aldrig på världsutställningen i London? Det är som det ska, det här är inte riktig historia utan alternativ sådan - det märks inte minst på hur kristallpalatset, Tower Bridge och en stor del av övriga London får rejält med stryk mot slutet. Detta hade man nog fått läsa om i historieböckerna om det hänt i verkligheten.

"Steamboy" tar mot slutet ut svängarna rejält, och jag tycker inte att det är en spoiler att säga att det är då som Ôtomos vision känns som mest intressant. Inledningen, eller rent ut sagt de första två tredjedelarna, är inte fullt så förtrollande även om handlingen roar och förnöjer dugligt. Redan från första rutan är det uppenbart att ett massivt arbete lagts ner på det grafiska. Det är inte lika uppenbart ifall någon stannat upp och funderat över hur intressant storyn är, eller hur väl den berättas.

Tre generationer i den tekniskt begåvade familjen Steam återförenas under dramatiska omständigheter. Gamle men Iggy Pop-sege farfar Lloyd, halvgalne, halvmetalliske Eddie och unge Ray. Den sistnämnde har inte sett någon av dem på evigheter eftersom de arbetat i USA med något spännande projekt. Plötsligt förändras allt, när olika viljor, en irriterande och bortskömd liten tös och inte minst en viss metallboll ramlar in i hans liv. Vem ska man lita på? Vad ska vetenskap användas till? Vad handlar filmen egentligen om? Många frågor. Svaren är kanske mindre viktiga än det härliga spektakel jag redan nämnt. Budskap, karaktärer, allt får stå åt sidan lite när legendaren Ôtomo ger halva London en ansiktslyftning, eller - sänkning. Is, ånga och kugghjul i en yster dans och mycket prat om Kraft.

Redan i "Akira" visade han sig behärska totalförstörelsens ädla konst. Jag kan tyvärr inte påstå att "Steamboy" till sin helhet imponerar på mig lika mycket, men ambitionen verkar också ha varit en helt annan. Det här fungerar fint för barn, det är mer lättbegripligt och mindre mörkt.

Jag rekommenderar till min egen häpnad att du ser "Steamboy" med de engelska rösterna. Lika fel som den engelska dubbningen känns att välja när man ser "Akira", lika rätt är den här, dels av förklarliga skäl (vi är ju i London, trots allt), dels av rena kvalitetsskäl. Det är toppskådespelare som jobbat här, bland andra Alfred Molina och Patrick Stewart. Forna underbarnet och numera unga veteranen Anna Paquin spelar för övrigt Ray, och gör ett så bra jobb att man inte ens reflekterar över att rösten skulle tillhöra någon från "fel" kön.

Det blir en stark trea till "Steamboy". Det tar sin lilla tid för historien att kännas intressant, vissa partier är lite intetsägande och jag är inte helt övertygad av alla karaktärer, men det visuellt ambitiösa väger upp och det blir till slut riktigt häftigt - särskilt för vän av animerad japansk film.

FOTNOT
Bakom eftertexterna kan man faktiskt följa en del av ångpojkens fortsatta äventyr tillsammans med Scarlett.

© Anders Lindahl
2005-12-13

Originaltitel: Suchîmubôi
Japan, 2004
Regi: Katsuhiro Ôtomo
Med: Japanska röster: Anne Suzuki, Masane Tsukayama, Katsuo Nakamura, mfl
Engelska röster: Anna Paquin, Alfred Molina, Patrick Stewart

Genre: Action, Animation, Sci-fi, Äventyr

Sök