Dumplings (2004)
Den är i alla fall lite äcklig ...
”Three … Extremes” var en film som hade premiär tidigare i år där de hetaste namnen från Asien, Park Chan-Wook, Miike Takashi och Fruit Chan, fått regissera var sitt segment. Fruit Chans segment ”Dumplings” var en av de mest omtyckta episoderna och således släpps filmen nu i långfilmsformat och förväntas nu kunna stå på egna ben. Det gör den dessvärre inte.
Men det är fortfarande en makaber och lovande historia. En fåfäng skådespelerska med sina glansår bakom sig, som använder sig av en läskig metod för att hålla fast vid sitt unga utseende och hålla fast i sin vänsterprasslande karl. Metoden består i att besöka den driftiga entreprenören Mei, vars maträtter garanterar föryngring. Den hemliga ingrediensen visar sig vara människofoster, som Mei köper från sjukhus eller sparar från hemmagjorda aborter. Dessa hackas upp i lämplig mängd, blandas med lite smaksättande grönsaker och rullas in som dumplings och kokas i olja.
Så mycket mer än så är det inte. Vi får ingen vidare insikt i vad som driver Mrs Lee att vräka i sig dessa dumplings och vi får ingen vidare insikt i varför Mei lagar till dem. Det här är en film som inte förlitar sig på sina karaktärer utan på hur äckligt det måste vara att äta foster, och det är säkert fascinerande i tjugo minuter men inte i en och en halv timme. Jag kan gott tänka mig att kortfilmen är betydligt mer fantasieggande och läbbig.
Det jobbigaste att uthärda är det strålande ljudarbetet. Vi hör hur varje litet outvecklat ben i de små fostren krasas sönder under Meis kniv och varje liten ljudnyans munnen ger ifrån sig när den tuggar de vidriga små köttknyttena. Men återigen, efter en och halv timme så blir det bara tråkigt.
Konceptet bjuder på många intressanta vinklingar om man vill ge sig in och diskutera innehållet, allt från fåfänga, rikedom och fattigdom, manligt och kvinnligt till kniviga abortlagstiftningar i Kina. Men det känns inte som om regissören är intresserad av detta, det är bara i små korta inslag som fosterätandet får några riktiga följder. Bland annat i en överarbetad sexscen där Lees make äntligen finner henne attraktiv nog att ha sex med och i en betydligt bättre scen där Lees värdinnor tycker att något luktar väldigt illa vid middagsbordet och Lee efter ett tag upptäcker att det är hon själv som luktar.
Det verkar helt enkelt inte finnas någon större vilja att berätta någonting. Själv kommer jag på mig med att hela tiden sitta och tänka på de festliga scenerna från serien ”South Park”, där Christopher Reeve sitter i sin rullstol och äter foster som snacks för att få övermänskliga krafter. Inte lika pretentiöst måhända, men betydligt roligare och när de scenerna dessutom säger mer om människans natur än vad hela ”Dumplings” gör, då känns det som att det lika gärna kan kvitta att ta sig till biografen.
Jag gillar dock konceptet och tycker att en etta i betyg är i minsta laget. Så jag är generös och kör på en tvåa. Med mer karaktärsutveckling, och en bättre omarbetning från kortfilmsformatet till långfilm, hade betyget dock blivit högre.
© Johan Hultgren
2005-11-30
Originaltitel: Dumplings
Hong Kong, 2004
Regi: Fruit Chan
Med: Ling Bai, Pauline Lau, Miriam Yeung Chin Wah, Tony Leung Ka Fai
Genre: Drama, Skräck
Teman: Kannibalism Stockholms filmfestival 2005
Ingår i följande teman
