Accused (2005)
Starkt danskt drama som brister i sömmarna
Henriks liv rasar ihop när dottern anklagar honom för våldtäkt. Myndigheterna kopplas in och Henrik och hans fru ställs inför en oviss framtid. Och i nöden prövas vännerna, och även jobbet på det lokala badhuset.
Jacob Thuesen har regisserat en relativt stillsam och vardagsnära historia om ämnen som är allt annat än stillsamma, snarare rätt läskiga. Och styrkan ligger i att se hur samhället kan bryta ner en människa. Henrik framställs som en Josef K i nutid. En anklagelse som drabbar familjen som en blixt från klar himmel och som följs av tunga påtryckningar av anonyma myndighetspersoner som ”bara gör sitt jobb” gör att vi som publik får uppleva den mardröm detta kan innebära - med stirrande grannar, svikande vänner och tvivlande arbetskamrater som följd.
Henriks fru står vid hans sida till hundra procent. Eller gör hon det? Sofie Gråbøl i rollen som hustrun Nina visar en imponerande djup rolltolkning där karaktärens känslostormande själsliv hålls tillbaka av omgivningen och maken Henrik. Med små och subtila medel skapar hon ett utrymme för sin rollfigur som gissningsvis inte fanns i manuset från början. Även Troels Lyby, i rollen som Henrik, är minnesvärd på många sätt men kanske främst genom sin aggressiva blick som utstrålar all den desperation och frustration som karaktären känner men inte kan visa på andra sätt.
Vid sidan av denna strålande uppvisning i skådespelarkonst finns inte så värst mycket att hurra över i filmen. Första halvan är bäst, då den bjuder på smarta lösningar och ett stadigt engagemang i historien. Att till exempel inte visa dottern i bild under första halvan av filmen, utan enbart föräldrarnas reaktioner på hennes agerande, är en bra tanke vars syfte är att skapa sympati för Henrik.
Men det hela faller ihop i tredje akten då en förutsägbar vändning ska få publiken chockerad och sympatierna krossade. Vändningen funkar inte och känns lättköpt och konstruerad. Det känns inte som att manusförfattaren, och i förlängningen regissören brytt sig om sina karaktärer när händelseutvecklingen tar den lätta vägen ut enligt Hollywoods manusformel 1A. Filmen slutar i ett otillfredställande antiklimax som slutligen gör att filmen mynnar ut i ett stort ... ingenting.
Vad handlade filmen om egentligen? Vad ville regissören berätta? Någonstans verkar det som att något försvann på vägen. Uppbyggnad och exposition sköts föredömligt men någonstans mot slutet av filmen slutar karaktärerna att vara människor och blir återigen bara karaktärer – skapta för att fylla en funktion i manus.
Jag gillade många saker i ”Accused”. Men jag lämnade bion med en tom känsla. Och hade önskat att regissören vågat gräva lite djupare ner i det svåra och originella temat. Det blir tyvärr inte mer än två russin för det här försöket.
© Johan Hultgren2005-11-28