Thumbsucker (2005)
Summan av lasterna är konstant
”Coming-of-age” är jänkarnas benämning på den här typen av filmer. Alltså den typen som handlar om ungdomar som är på väg in i vuxenvärlden. ”Thumbsucker” är en sådan film men tyngdpunkten läggs inte, ovanligt nog, på sex, droger och våld, utan snarare på familjeliv, kärlek och att hitta sig själv.
Oroa er inte, det är inte ännu ett avsnitt av tv-såpan ”Sjunde himlen” utan en fint berättad, charmig historia utan pekpinnar och förmaningar. Och för att vara en independent-rulle så känns den också väldigt tillrättalagd, vilket blir lite tråkigt i längden men passar historien utmärkt. Alla kan ju inte vara "Donnie Darko".
Sjuttonårige Justin har ett problem, han suger på tummen. Närhelst han befinner sig i en stressad eller pressad situation åker tummen fram och för en sjuttonårig pojke är ett sådant sätt att uttrycka sig på inte särskilt accepterat av omgivningen.
Men det är uppenbart att Justin behöver hjälp. När han tvingas försöka hålla sig ifrån tummen får han anfall, vilket får hans lärare att kasta sig på diagnosen ADHD och rekommenderar tjogvis med Ritalin. Läkemedlen öppnar en ny värld för Justin och helt plötsligt funkar hans skarpa hjärna till sin fulla kapacitet.
Han blir lagledare för skolans debatt-team och hans föräldrar, den bittra och självföraktande pappan spelad av Vincent D'Onofrio och den drömmande modern som spelas av duktiga Tilda Swinton, blir stolta som tuppar. Han tar även ut svängarna mer i sitt sociala liv med kärleksintresset Rebecca som främsta mål.
Men tiden går och omgivningens stolthet börjar så smått bytas mot oro när Justins till synes oändliga energi går överstyr. Och då Justin inte är dum räknar han snart ut att ritalinets egenskaper närmast kan liknas med drogen speed för någon som egentligen inte har ADHD. Nu måste Justin hitta nya vägar för att stilla sitt begär efter sinnesfrid.
Temat med droger och beroende för att fylla basala mänskliga begär behandlas på flera plan i filmen. Till exempel hos Justins mamma som gör allt för att vinna en frukostflingetävling där hon har en chans att vinna en date med såpahunken Matt Schramm.
– Bara på skoj, hävdar hon men när hon senare fått ett nytt jobb på den lokala drogberoendekliniken, efter att inte ha vunnit tävlingen, ifrågasätts hennes val av Justin när han får veta att ingen mindre än Matt Schramm är inskriven.
Filmens komiska inslag är många och Keanu Reeves stolliga hippietandläkare Perry är väl den som är tänkt att vara den mest förlösande bifiguren. Men stolligheten är inte det som är roligt i filmen och Reeves spelar sin roll lite grann som om hans rollfigur Ted från ”Bill & Ted´s Excellent Adventures” växt upp och blivit hippietandläkare. Här är det istället vardagsdramatiken som står för behållningen av filmen. Jag satt dock med ett frekvent återkommande leende större delen av filmen. Man har jäkligt mysigt, skådisarna spelar med mycket värme och musiken är helt fantastisk. Filmen bryter också många klyschor från andra filmer om ungdomar – allt behöver ju inte vara så jäkla överdramatiskt och livsavgörande hela tiden.
Och ett eget stycke tilldelas Lou Taylor Pucci, vars ungdomliga naivitet och säregna icke-Hollywood-utseende charmar brallorna av publiken. Han är helt trovärdig i rollen som den unga killen som i ett förlösande härligt slut kommer på hur man hanterar en annalkande vuxenvärld. Filmen får fyra russin – då kanske jag är lite för snäll, men en film som man minns tillbaka flera dagar efteråt med ett leende på läpparna har ändå förtjänat det – hur bagatellartad den än må verka i andras ögon.
© Johan Hultgren
2005-11-15
Originaltitel: Thumbsucker
USA, 2005
Regi: Mike Mills
Med: Lou Taylor Pucci, Tilda Swinton, Vincent D'Onofrio, Vince Vaughn, Keanu Reeves, Benjamin Bratt, Kelli Garner
Genre: Drama, Komedi
Teman: Stockholms filmfestival 2005
Ingår i följande teman
