Nio liv (2005)
Fängsla(n)de kvinnor i nio episoder
”Nine Lives” är en episodfilm, vars nio episoder berör nio olika kvinnoöden med vissa gemensamma nämnare. Episodfilmens format har både fördelar och nackdelar beroende på hur regissören närmat sig materialet och i fallet med ”Nine Lives” så är resultatet ganska mycket 50-50.
Det tydligaste gemensamma temat för filmerna är instängdhet. Redan i den första episoden möter vi Sandra som är fängelsekund och så mycket mer konkret än så kan väl knappast instängdhet gestaltas. Men även efterföljande episoder visar kvinnor i olika prekära situationer, oftast i förhållanden med män. Under tio minuter får vi följa en karaktär och när vi väl börjat lära känna henne hoppar vi raskt vidare till nästa.
Den kanske bästa episoden, där Robin Wright Penns karaktär Diana möter en kärlek från svunna tider i det lokala snabbköpet, visar temat med instängdhet tydligt. Hon är gift och gravid men håller, under episodens tio minuter, på att förgås av åtrå efter denna skugga från det förflutna, allt medan hon handlar i butiken. Hon är en fånge både i sin egen kropp och i sin sociala status och känslan av instängdhet är till och med tydligare här än i fängelseepisoden.
Därefter går det dessvärre lite utför då man börjar ana det andra temat som är gemensamt för flera av de nio episoderna. Nämligen att de alla är offer, oförmögna att göra något åt sina liv, och i de flesta fall är det männen som utmålas som den förtryckande faktorn – typ lite Von Trier-light. Men om man tycker att det är tröttsamt att sitta och titta på en historia om en självuppoffrande kvinna som aldrig får en chans att leva som hon vill och inte heller tar chansen om hon nu skulle få den, kan man ju bara föreställa sig hur det känns när hela nio dylika historier rullas upp efter varandra. Man blir helt manglad. Det är synd om människorna.
Episodfilmens problem brukar vara att vissa episoder är mycket bättre än andra och att resultatet således blir ojämnt. Även ”Nine Lives” lider av den här åkomman. Ett annat val som episodfilmmakare brottas med är om man ska binda ihop historierna via återkommande karaktärer eller inte, á la ”Short Cuts” och ”Magnolia”. I ”Nine Lives” har regissören gjort det, i mina ögon, felaktiga valet att försöka binda ihop historierna – fast på ett sätt som varken känns hackat eller malet. Det finns liksom inget syfte med tilltaget och verkar nästan slumpmässigt utplacerat.
Däremot så är tilltaget med att filma de olika episoderna i hela tagningar, helt utan klipp, riktigt lyckat och tillför definitivt en realistisk nerv i berättelserna. Den redan duktiga skådespelareliten som bland annat består av Kathy Baker, Sissy Spacek, Jason Isaacs samt min personliga favorit William Fichtner, får fritt spelrum i de cirka tio minuter som scenerna varar. Fotot får ta lite stryk men det kan jag leva med för syftet med utebliven klippning uppnås till fullo.
Det vi har är alltså en rätt ojämn film där jag är lätt uttråkad ena stunden för att en stund senare bli lätt exalterad. Filmens förtjänst ligger till stor del hos skådespelarna, då filmens struktur hade tjänat på att tänkas igenom ett par gånger till. Regissören tillika manusförfattaren Rodrigo Garcia, tidigare mest känd för för sina regiinhopp i tv-serier som ”Sopranos”, ”Six Feet Under” och "Carnivàle”, känns lovande men nästan lite tråkig emellanåt.
Sevärt men inte så himla mycket mer.
© Johan Hultgren
2005-11-13
Originaltitel: Nine Lives
USA, 2005
Regi: Rodrigo Garcia
Med: Kathy Baker, Amy Brenneman, Elpidia Carrillo, Holly Hunter, Robin Wright Penn, Amanda Seyfried
Genre: Drama
Svensk biopremiär: 2006-04-14
Teman: Stockholms filmfestival 2005
Ingår i följande teman
