Dark Blue World (2001)
Komplett på sitt sätt
Under andra världskriget faller två skickliga stridspiloter för en och samma kvinna. De flyger i England eftersom deras eget land inte låter dem strida officiellt.
Det finns några saker här som påminner ganska starkt om "Pearl Harbor", även om det bara var den ena piloten i Michael Bays stridssoppa som for till England. Notera likheterna, och... glöm dem. "Dark Blue World" är nämligen en bra film. Den förlitar sig inte på bombastiska effekter, även om det finns tillräckligt med övertygande flygstrider och smärre explosioner för att skapa känsla och närvaro. Istället handlar den om två vänner som blir ovänner, och huruvida de kan bli vänner igen. "Pearl Harbor låtsades bara handla om det.
Unge Karel, gästpilot från det redan ockuperade Tjeckoslovakien, är den som först möter vackra Susan (Tara Fitzgerald). När hans plan kraschar på den engelska landsbygden går han till närmaste gård, och där är hon. De sex barnen i huset är inte hennes, bara inneboende från det ständigt bombade London. Hennes make är borta, kanske död. Fritt fram, tänker den hormonstinne ynglingen - och faktum är att han får napp.
Att hon efter en spontan fling med Karel sedan faller desto hårdare för hans landsman, mentor och bäste vän Sláma krånglar förstås till saker och ting. Smygande och lögneri är inget som håller i längden, de vet alla som någonsin sett en film.
Är detta då allt som filmen handlar om? Ett triangeldrama. Nej, givetvis är den också i viss mån så kallad "flygaction". Med några överlevande Spitfire-plan och diskreta datortillägg skapas realistiska och ganska spännande strider i luften.
Filmen är också, ej att förglömma, ett porträtt av en skara hjältar som vid hemkomsten fängslades och förnedrades och förtjänar en senkommen hyllning. Det hela korsklipps nämligen på ett nedslående vis mot scener några år senare, då de överlevande flygarna har satts i fängelse, utan rättegång eller egentliga anklagelser - presumtivt på livstid. Slogs de för friheten mot nazisterna kan de lika gärna tänkas slåss för friheten mot oss, resonerade tydligen kommunisterna när de tog makten och låste in piloterna tillsammans med deras forna fiender. Fängelsets läkare är till exempel före detta SS.
Denna vinkling ger en besk eftersmak åt de bitvis ljuva ungdomsminnena. Den ganska lågmälda ilskan mot förtryckarmakten från succén "Kolya" sticker fram här också. Samtidigt så finns det massvis med charm som lättar upp, och en enormt gullig hund. Känslolägena pendlar men Jan Sverák jonglerar dem skickligt och filmen känns riktigt komplett. Inte briljant, kanske, men komplett, på sitt sätt. De tillspetsade händelser som krävs för att göra ett avtryck i tittaren kommer till slut, och de känns båda sanna och starka. Fyra russin blir det för detta annorlunda perspektiv på andra världskriget.
© Anders Lindahl2005-09-29